Att vara mamma... Oj! Mitt viktigaste uppdrag och ett heltidsjobb...
En roll som jag har vuxit in i med tiden...
Mitt förhållningssätt som mamma är ju självklart att barnen är No 1 och att det kan inget ändra på.
Men för den sakens skull är jag absolut ingen hönsmamma, jag vill att mina pojkar ska bli starka individer med en egen vilja och självkänslan av att Jag kan!!
Tänker inte bana väg för dem... jag ser mina barn som två små människor som jag fått en ära att vara mamma till. Jag är så otroligt tacksam för att ha killarna i mitt liv <3
Men uppdraget är ett heltidsjobb och rollen försvåras av att ens egna behov verkligen blir åsidosatta då jag verkligen är helt ensam! För att jag har egna behov känns ju egoistiskt då jag efter 10 missfall borde uppskatta och njuta av varje sekund med mina fina pojkar, och det gör jag!! Samtidigt som ens behov av egentid finns... träning... vila och kärlek... "vuxentid" där jag kan släppa allt ansvar och alla måsten för en kort stund är guld värt!!
Och såhär efter några år ensam med meningslöst dejtande och sökande... är saknaden efter kärlek stark! Men släpper jag in någon ny så ska det inte vara på prov utan då ska jag känna rätt, söker ingen "pappa" så till mina barn utan en partner att älska och att älskas av. Jag vill hitta ett komplement i livet i någon som är balanserad, trygg och är redo. Jag tror att hittar man någon som det känns hundra med så kommer det här med barnen inte vara någon börda/hinder för då är det inte riktig "kärlek"...
Självklart... När man blir tillsammans med någon så kommer det ju bli så.. men i början så vill jag inte lägga fokus på det utan det måste komma naturligt med tiden... och självklart kommer personen i fråga vara en viktig person i mina barns liv.. en förebild "fadersgestalt" då deras riktiga pappa inte är det... men det är ju inte därför jag vill träffa någon utan jag vill ju hitta kärleken... vill ju ha en en relation som bygger på det... har ju mina drömmar om framtiden och det måste ju vara någon med likartade drömmar och mål med livet samt att man delar värderingar, humor inte minst...
Jag tror jag funnit han med det stora H`t... vi har satt ett frö och det har haft sina törnar men älskar min fina och mina förhoppningar är att fröet växer och blir den vackraste blomman...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar