Själv har jag en otrolig hösttrötthet just för tillfället, tycks kunna sova hur mycket som helst vilket inte är likt mig. Men med rubbad nattsömn, mycket som snurrar i skallen... så är kanske inte det så märkligt egentligen. Tar tillfälle i akt med den ångestladdade VABBEN att vila och slöa mer än någonsin.... En utmaning för mig minst sagt som annars förespråkar effektivitet och att ta tillvara på minsta lilla sekund. Vila och slöa och inte gör ett skit känns som bortkastad tid men nu har jag insett att den bristvaran hos mig var välbehövlig.... får en att få lite perspektiv då man inte gör något speciellt utan bara ÄR... Återigen blir jag en aning djup men uppskatta det lilla... och va rädd om det du har och uppskatta det!!
A frågade om sin pappa i dag igen... han har inte pratat om pappa sen han träffade honom för 3 månader sen... Han frågade om han aldrig skulle får träffa honom igen? Vad svarar jag... Jo men någon gång kanske, men jag kan inte säga när och jag kan inte lova... Tänker du på pappa? JO svarar A... Jag vill säga till honom att jag tappat 4 tänder och att jag vill ha tillbaka mitt svärd som jag glömt där.
Fyy vad han missar... hans förlust såklart men han missar sina barns uppväxt... skolstarten... tappade tänder... ALLT!! Detta går inte att ta igen ju... MEN jag är så otroligt tacksam att jag är där och får ta del av allt sånt!! Jag kommer aldrig svika och jag gör mitt bästa... jag kan aldrig ersätta hans frånvaro dock men på något sätt kompensera och berika deras liv med andra saker...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar