Tre år har gått

Tre år har gått sedan min lilla guldklimp kom till världen.En graviditet som innefattade mycket svårigheter både känslomässigt och fysiskt. Jag insåg halvvägs in i graviditeten att detta skulle jag bli ensam om, pappan fanns där men ändå inte. Oj! så mycket känslor som rivs upp bara av att tänka tillbaka i tiden, både på gott och ont såklart. Den dagen då jag ligger på operationsbordet och får min lilla buse på bröstet... men  även mycket sorg i hur saker och ting urartade.  


Detta var något jag skev till en vän då när jag hade kommit till insikt: 
"Känner mig lite sådär faktiskt, kastade ut han en gång för alla... han har kommit hit full typ eller påverkad av tabletter..typ varje dag...den här veckan och igår när han hade barnen va han helt väck när jag kom hem... tur att jag inte var borta så länge...men idag så rann allt bara av mig och jag blev så j-a trött på skiten så jag bara slängde ut han... fyy känns så skönt samtidigt som jag känner mig dum när han inte har någonstans att ta vägen...men jag har verkligen försökt hjälpa honom och han bara utnyttjar mig till fullo utan ens att visa någon som helst tacksamhet....asså jag är beredd att ta en vårdandstvist för jag känner att jag kan inte ens lämna barnen till honom längre... tycker så himla synd om mina pojkar men jag måste skydda dem nu...han kommer bara svika... och jag känner mig inte trygg i att han är nykter ens när han har barnen..."


Det kommer en tår i ögat när jag läser detta då jag påminns om hur jag hade det, finns nog inga ord som förklarar den sorgen, frustrationen, uppgivenheten som jag kände, samtidigt som det var då mitt liv började på nytt och jag hade inte ens en aning om hur bra jag faktiskt skulle må såhär tre år senare. 
Men återigen till min fina kille som faktiskt fyller tre år i morgon!! Han vet inget om vad som var, han vet vem pappa är och dem träffas varannan söndag några timmar.  Men i hans värld är det mamma, Oskar och Anton och numer Stefan och X. Han är förstås en riktig mammagris... Han har en vilja av stål, envis som en åsna och har ett humör utav helvetet... Han är min lilla vilde och förgyller mitt liv så enormt! Min älskade Oskar... Att vara ensam mamma är inte lätt... att uppleva hans "första av allt" själv är något man helst vill dela med någon, alla vakna nätter... alla glada stunder! Min treåring <3 Jag är så glad över att just jag får vara din mamma och jag kommer finnas vid din sida till den dagen du säger stick! ;) Du är en del av mig min lillplutt! 

Nyfödd 090428

Mammas hjärta 

3- åringen!!

Att räcka till...

Lillskrutt är sjuk och jag vabbar IGEN!  Femte gången nu och jag var hos läkaren med han och hoppades väl på en dunderkur med kuckelmuck, men läkaren menade på att små barn blir sjuka, vissa mer än andra och förmodligen blir de som är sjuka ofta som små oftast friskare som vuxna, så får väl hoppas på det då!  När plutten bara ligger på soffan och glor så har jag försökt vara effektiv med att röja, städa,rensa, tvätta ja komma ikapp med det jag absolut aldrig hinner eller orkar med i den fullspäckade vardagen. Jag hittade en död liten mus på baksidan, jag som inte är rädd för något, skickade grannpojken med en spade i handen för att ta bort den, haha modigt värre! Just nu känner jag mig otillräcklig... om jag kunde klona mig i fyra och vara en bra, pigg mamma/flickvän, en som aldrig vabbar på jobbet, någon som sköter hushållet samt någon som tränar och månar om sig själv... 

Klonad 

När allt är...

Var med hjärtat och promenerade en stund vid Tyresö slott, en ganska gråmulen dag var det men ändå vacker och fridfull... små fina stunder som jag älskar och lärt mig uppskatta och ta tillvara på... mysigaste sällskapet hade jag också <3 

Vi gick förbi en fårhage och  där betade små nyklippta får... de såg lite smålustiga ut och fint nog var det ett får som inte var som dem andra... och har någonstans hört ett citat... (älskar citat, ordspråk och dylikt)

" När allt är ull är ett svart får lika varmt."  Tanken slog mig då att en ganska fin metafor för människan och medmänskligheten... 

Du mår bättre av att jag mår sämre!

Du mår bättre av att jag mår sämre! Att ens kunna tro något sådant. Jag har kommit underfund med för länge sedan att min situation är allt annat en enkel. Det finns inga rätt eller fel, det finns inget färdigskrivet manus på hur man ska känna, tycka eller agera... men att jag skulle känna glädje i någon annans olycka är ju allt annat en sant. Mitt fokus ligger på mina guldklimpar och deras välbefinnande, trygghet och framtid... men jag är inte mer än människa och är inte perfekt! Min ork kan ibland brista och mitt dåliga samvete för allt och ingenting är konstant. Ryggen är dessutom en ständig påminnelse om att jag måste vara rädd om mig själv, enligt sjukgymnasten ett solklart fall av diskbråk med ischias samt med min snedställda rygg förmodligen har skolios på det. Nu väntas en röntgen samt sjukgymnastik och jag längtar tills jag fått ordning på det!

Nog med gnäll... Hade en mysig helg med mina nära och kära!
Fredagarna har blivit att spendera med min fina N så även denna fredag. Kinamat, glo på TV samt bara snacka  är väldigt betydelsefullt för mig. Vidare vaknade jag upp tidigt på lördagsmorgonen och möttes av ett pissväder, suck! planerna var att gå ut med kollegorna, men det ställdes in till en början men med takt att vädret klarnade upp ändrade vi oss och tog oss en sväng ut på stan. Alldeles varm i hjärtat blev jag när jag möttes hemma av alla mina älsklingar som låg och sussade så sött, kändes så tryggt att krypa ner i sängen där min lilla O låg i älsklingens famn och sov harmoniskt. Söndagen stojade vi på ett lekland med grabbarna, efter att min A blivit besviken av att han trodde hans pappa skulle hämta honom, men dock 15 minuter efter han skulle hämtas  ringer han och säger jag kommer inte!

" Vi kan inte skänka barnen framtiden, hur vi än strävar efter att säkra den för dem, men vi kan ge dem nuet."

Det är små saker i vardagen som kan göra så mycket!

 Det är små saker i vardagen som kan göra så mycket! 

Som en mysig påskhelg med både barnen och älsklingen.
 Sedan en heldag barnfritt med S, då känslan av att bara vara infinner sig.Varat börjar med en liten tripp till Farsta med en lugn och trevlig lunch. Vidare till att avslutas med mys framför tvn och som inte det vore nog blir jag väckt av hjärtat med frukost på sängen... vad jag blev glad! tror aldrig jag fått det förut. Till min fina S!

Hela måndagen har jag haft en "feel good" känsla i kroppen, Anton har varit med min lillebror och sedan har han lekt med sina kompisar medan jag har spenderat  tid med min lilla intensiva viljestarka krabat och tagit mig tid till att bara vara med honom utan stress och utan måsten. 

Myskväll

Frukost på sängen 

Lillbus på promenix

Det är vår nu!

flyger sin väg i frihet...

Åren går och lillskrutt fyller snart tre år, ofattbart att jag är mamma till en treåring och en snart kommande sjuåring. Själv fyller jag snart 30 år!  Tycker det låter gammalt men känns dock inte så gammalt! betydlig skillnad där. Jag känner mig yngre nu än vad jag gjorde när jag  var 25 år konstigt nog, kanske inte är så konstigt när jag tänker efter med tanke på allt som hänt. 
Min resa började när jag var 16 år, eller innan dess såklart men där startade det som skulle bli att påverka mitt liv idag. Det är svårt att hitta ord som beskriver min resa egentligen, det är med mycket lärdom om livet och med nya perspektiv och en självkännedom jag fått på kuppen. Lycka ,sorg, sårade känslor och svek. Men vill inte tänka min resa annorlunda då jag gjorde vinsten att bli mamma till två helt underbara små pojkar som berikar mitt liv idag som inget annat. Finns inget ont som inte har något gott med sig. 
Jag och mina pojkar... Även om min kärlek för killarna är oändlig och att det är dem som har varit och är min drivkraft, är det ett tufft uppdrag att på egen hand vara en förälder och med allt det medför. 
Framför allt handlar det om att överösa killarna med kärlek och trygghet men även lära dem rätt från fel och våra grundläggande värden. Gränssättning och konflikthantering är en jobbig del i föräldraskapet som kan få mig helt matt och uppgiven ibland. Sedan ska jag vara en stöttepelare för deras känslor på gott och ont samt att jag ska vara en station där de kan tanka kärlek och ömhet... Jag älskar att vara mamma men i ärlighetens namn så tryter min ork stundtals då jag ytterst sällan får ladda upp mina batterier. Men tack vare min mamma har jag de senaste veckorna fått en natt i veckan att sova gott på, vilket gjort susen. Trots min skoliosliknande rygg samt mina IBS besvär (som i övrigt blivit bättre de senaste veckorna).
Jag har även min fina S och min underbara vän N som alltid finns där, all kärlek till er! 
Som jag skrev i början finns det inga ord som beskriver men där känns det skönt att ha en vän som N som förstår utan att jag behöver hitta orden... Processen från den tyngda känslan i det låsta rummet, glassplittret,  ilskan, sorgen, bekräftebehovet,  fjärilarna som kommer ur sin puppa och flyger sin väg i frihet...