flyger sin väg i frihet...

Åren går och lillskrutt fyller snart tre år, ofattbart att jag är mamma till en treåring och en snart kommande sjuåring. Själv fyller jag snart 30 år!  Tycker det låter gammalt men känns dock inte så gammalt! betydlig skillnad där. Jag känner mig yngre nu än vad jag gjorde när jag  var 25 år konstigt nog, kanske inte är så konstigt när jag tänker efter med tanke på allt som hänt. 
Min resa började när jag var 16 år, eller innan dess såklart men där startade det som skulle bli att påverka mitt liv idag. Det är svårt att hitta ord som beskriver min resa egentligen, det är med mycket lärdom om livet och med nya perspektiv och en självkännedom jag fått på kuppen. Lycka ,sorg, sårade känslor och svek. Men vill inte tänka min resa annorlunda då jag gjorde vinsten att bli mamma till två helt underbara små pojkar som berikar mitt liv idag som inget annat. Finns inget ont som inte har något gott med sig. 
Jag och mina pojkar... Även om min kärlek för killarna är oändlig och att det är dem som har varit och är min drivkraft, är det ett tufft uppdrag att på egen hand vara en förälder och med allt det medför. 
Framför allt handlar det om att överösa killarna med kärlek och trygghet men även lära dem rätt från fel och våra grundläggande värden. Gränssättning och konflikthantering är en jobbig del i föräldraskapet som kan få mig helt matt och uppgiven ibland. Sedan ska jag vara en stöttepelare för deras känslor på gott och ont samt att jag ska vara en station där de kan tanka kärlek och ömhet... Jag älskar att vara mamma men i ärlighetens namn så tryter min ork stundtals då jag ytterst sällan får ladda upp mina batterier. Men tack vare min mamma har jag de senaste veckorna fått en natt i veckan att sova gott på, vilket gjort susen. Trots min skoliosliknande rygg samt mina IBS besvär (som i övrigt blivit bättre de senaste veckorna).
Jag har även min fina S och min underbara vän N som alltid finns där, all kärlek till er! 
Som jag skrev i början finns det inga ord som beskriver men där känns det skönt att ha en vän som N som förstår utan att jag behöver hitta orden... Processen från den tyngda känslan i det låsta rummet, glassplittret,  ilskan, sorgen, bekräftebehovet,  fjärilarna som kommer ur sin puppa och flyger sin väg i frihet...