Tre år har gått

Tre år har gått sedan min lilla guldklimp kom till världen.En graviditet som innefattade mycket svårigheter både känslomässigt och fysiskt. Jag insåg halvvägs in i graviditeten att detta skulle jag bli ensam om, pappan fanns där men ändå inte. Oj! så mycket känslor som rivs upp bara av att tänka tillbaka i tiden, både på gott och ont såklart. Den dagen då jag ligger på operationsbordet och får min lilla buse på bröstet... men  även mycket sorg i hur saker och ting urartade.  


Detta var något jag skev till en vän då när jag hade kommit till insikt: 
"Känner mig lite sådär faktiskt, kastade ut han en gång för alla... han har kommit hit full typ eller påverkad av tabletter..typ varje dag...den här veckan och igår när han hade barnen va han helt väck när jag kom hem... tur att jag inte var borta så länge...men idag så rann allt bara av mig och jag blev så j-a trött på skiten så jag bara slängde ut han... fyy känns så skönt samtidigt som jag känner mig dum när han inte har någonstans att ta vägen...men jag har verkligen försökt hjälpa honom och han bara utnyttjar mig till fullo utan ens att visa någon som helst tacksamhet....asså jag är beredd att ta en vårdandstvist för jag känner att jag kan inte ens lämna barnen till honom längre... tycker så himla synd om mina pojkar men jag måste skydda dem nu...han kommer bara svika... och jag känner mig inte trygg i att han är nykter ens när han har barnen..."


Det kommer en tår i ögat när jag läser detta då jag påminns om hur jag hade det, finns nog inga ord som förklarar den sorgen, frustrationen, uppgivenheten som jag kände, samtidigt som det var då mitt liv började på nytt och jag hade inte ens en aning om hur bra jag faktiskt skulle må såhär tre år senare. 
Men återigen till min fina kille som faktiskt fyller tre år i morgon!! Han vet inget om vad som var, han vet vem pappa är och dem träffas varannan söndag några timmar.  Men i hans värld är det mamma, Oskar och Anton och numer Stefan och X. Han är förstås en riktig mammagris... Han har en vilja av stål, envis som en åsna och har ett humör utav helvetet... Han är min lilla vilde och förgyller mitt liv så enormt! Min älskade Oskar... Att vara ensam mamma är inte lätt... att uppleva hans "första av allt" själv är något man helst vill dela med någon, alla vakna nätter... alla glada stunder! Min treåring <3 Jag är så glad över att just jag får vara din mamma och jag kommer finnas vid din sida till den dagen du säger stick! ;) Du är en del av mig min lillplutt! 

Nyfödd 090428

Mammas hjärta 

3- åringen!!