Jag vill bedyra min A

I går efter jobbet såg jag verkligen fram emot att komma hem, adventspynta och dricka te och äta peppisar när mina hjärtan somnat. 

lite pynt fixat!

Men jag hann pynta innan illamåendet drog över mig och sedan lite frossa och feber på det! Fy så ynklig man kan känna sig... 

Min härliga unge <3

I morse vaknade jag upp utan illamående men klart helt matt och orkeslös i kroppen... Jag vill bedyra min A endast 7 år som går upp, fixar mackor och yoghurt till honom och lillebror, klär sig och gör sig i ordning till skolan samt går dit själv. Han frågar mig om  han ska hjälpa mig med något, avleder O:s tjat och säger: Mamma vila nu! <3 Så mycket ansvar och så mycket kärlek till honom! 

Läkaren ringde idag sisådär 5 veckor senare och sa att han ändå trodde jag kunde bli bra på egen hand utan en till op. Jag har ju blivit så mycket bättre i ryggen även om jag fortfarande har besvär, men blir kallad till ett återbesök till efter jul och där ser vi hur vi gå vidare! 

Dessa citat träffar nog mig mitt i prick just nu.... ! 

Allt har sin tid

Jag är nog lite som jag är, hur nu det är?! som alla andra kanske... jag vet inte riktigt hur jag uppfattas. 
Jag pratade med någon häromkvällen som sa till mig, visst var hon lite på lyset men : Jag tycker så mycket om dig! Du är lite knäpp så men ändå så duktig! Fast jag blir så ARG för du är... jag hittar inte ordet? Jag: disträ? Hon: Jaa precis, du kan verka tankspridd men ändå har du full koll!  
Jag är nog lite disträ, flummig... men ändå ganska medveten, två motsatser i ett och samma paket! 
Jag är nog lite dubbel i det mesta... När det kommer till känslor så är min självkänsla förkastlig, hur kan någon verkligen gilla mig?! Men när det kommer till jobb, mig själv, mina barn, mitt liv så känner jag mig ganska stark! Jag har det ordnat för mig och vet att jag kan om jag vill... men ändå så har det tagit mig många år att förstå det! Men då att sätta sina känslor på spel är skitläskigt tycker jag! 

Självförtroendet då...  tycker inte alls om det jag ser... men däremot så känner jag och? Jag är den jag är och såhär ser jag ut! Jag skulle liksom aldrig göra om mig själv för att behaga andra, så jag är nog ganska bekväm i mig själv även om jag är ful! Som sagt "tvilling" till stjärntecknet och knepig! ;) Även där är jag emellan två tecken,  för jag kan även hamna på oxens tecken, vilket jag nog skulle säga stämmer in på några av mina karaktärsdrag. Fast det har hänt så mycket med mig de senaste åren, träffade på en helt underbart go och fin tjej för några månader sedan där jag kände en samhörighet från första stund. Efter någon timmes samtal fick jag perspektiv på hur mycket jag utvecklats under de senaste åren... hon är där jag var för 3 år sedan och jag kunde relatera till vilken styrka de krävts för att komma dit jag är idag... Jag är ingen tyst mus längre...  

Alla är vi olika och har vår egna erfarenhet, vi gör våra egna val och ser på saker och ting utifrån vad vi bär med oss... Jag står inför en situation där jag önskar svaren fanns på papper... men där jag nu måste gå på min tro! Vad som är bäst och vad som är det rätta och det är svårt då jag omöjligt kan veta... 

När allt kommer kring så påverkas jag av det mesta vare sig det är de bra eller det dåliga. Den sista tiden har   viljan, hoppet och kärleken krockat ihop med frustration, tvivel och rädsla... summan av det hela är...

Han har nyckeln till mitt hjärta och jag måste släppa in honom där...och VÅGA! Allt har sin tid och även tar allt sin tid!  <3 Jag är såååå kär! 
http://www.youtube.com/watch?v=AdlRbqwq4A8

JAG är jag....

Inom skolvärden så pratas det ofta bokstäver och diagnoser hit och dit, och för mig är det ganska skrämmande... Inte för att jag inte tror att det existerar, utan mest för att samhället är uppbyggt som det är! Det är helt klart lätt att "stämpla" barnen som en lätt förklaring till att det är minsann inte mig som pedagog det är fel på, eller att det är för stora barngrupper.Alla ska helst vara stöpta i samma form, och det är att va socialt kompetent, anpassningsbar och självständig! Vad hände med alla människors lika värde? och varför kan inte samhället vara mer flexibelt och förstående? SÅ stora barngrupper i både förskola och skola, klandrar verkligen inte pedagoger och personal för att de inte mäktar med alla barnen. I vissa fall så kan det vara att barnen är i behov av extra resurser och extra stöd, men då heter det en skola för alla? Fast jag tror att i många fall är det faktiskt inte barnen det är "fel" på utan miljön och omgivningen runtom som saknar förståelse och insikt om att behovet av variation finns! Vi är inte stöpta i samma form och väl är det! Jag är så glad att jag bytte förskola till min lilla kille, för vilka pedagoger och vilken toppenförskola han hamnat på! Från att vara en stämplad unge till att han har blommat ut och utvecklats samt blivit bemött med förståelse och utifrån där han befinner sig! Att han är jobbig ibland är okej att tycka men att man accepterar honom, utmanar honom och tycker om honom för att han är han! och JAG är jag.... och han är min! :) 

Många faktorer som gör det ju! Främst mina nära och kära!

Dagen började tidigt  men som oftast tycker jag nog mornar är den bästa stunden på dagen... Gå upp, sätta på en kanna kaffe, hoppa in i duschen för att sedan till lugn musik och tända ljus fixa sig i ordning för dagen.

 Jag har i övrigt haft en bra vecka måste jag säga... funderingar som vanligt men en känsla av välbefinnande! 

Det finns så mycket som jag ändå uppskattar i mitt liv och en energi som kommit över mig med tro och hopp om framtiden. För hur det än är så vet jag vad jag vill nu och jag är så mycket starkare nu än vad jag någonsin varit tror jag... mycket för att jag mår bättre i ryggen, SER till vad jag har och försöker uppskatta det lilla, fast även faktiskt TRO på mig själv och vad som ligger mig nära... 

Många faktorer som gör det ju! Främst mina nära och kära! 

ANDAS...

ANDAS... 
I går var en sådan dag man bara vill ha flera av.... 

"En groda i en brunn vet inget om havet!"

Andas in...

Andas ut... 

Dagen avslutades med en myslunch på ett mysigt kondis, i värme och med skratt! <3  

skulle behöva en fet spark i baken!!

Sitter och funderar... ska man köpa en hemmaträningsmaskin, vad ska man då köpa? En crosstrainer som tar väldans mycket plats eller ett löpband man kan skyffla under sängen? Ingen lätt fundering må jag säga... En annan fundering är att nu banne mig måste jag iväg till gymmet... skulle nog behöva lite PT för att hitta bra ryggövningar,  men då kommer ju fundering nummer två... Mitt kära F & S eller Tyresö gym? 

Det förstnämnda ligger beläget lite dumt till... men där har jag tränat de sista sex åren, Tyresö gym ligger ju närmre? tänker så att det knakar och bara det att jag tänker på sånt här känns helt strålande ju! 

Nu gäller det bara att komma igång... skulle behöva en fet spark i baken!! 

Så himla bra mår jag nu...

Så himla bra mår jag nu... Någonting har hänt med mig sedan jag fick  beskedet att bråcket kommit tillbaka, jag har inte alls lika ont längre och har fått sova hela nätter och nästintill slutat med smärtpiller! 

Kanske var det regnbågarna förra veckan...

Och det bästa av allt är att jag börjat jobba igen! Känns verkligen som om jag börjat resa mig upp igen efter en lite jobbig stund i livet! Mitt glada jag är som sagt påväg tillbaka och här för att stanna hoppas jag bestämt! 

Tillbringade dagen med N...
vi var vid havet och vilken härlig gråmulen dag! 

Jag har även börjat få balans och klarhet i saker och ting i livet och även om "en del" kan kännas jobbig känner jag mig så rustad! 

Mina hjältar! 

Tror det kommer att bli bra för mig, för mig och mina pojkar! Med ny energi kommer nya tag... och kanske nya vägar... vem vet :) 

Saknar mitt vanliga liv!

Väntar på att läkaren ska ringa, de skulle ha en ryggkonferens idag där de skulle diskutera mitt fall! Nervositeten igår var inte helt obefogat då läkaren studerar mina röntgenplåtar och säger... " Jo du har ju fått tillbaka ditt diskbråck på samma ställe och det är ju inte direkt vanligt!" Hur ställer du dig till en ny operation? steloperation? PHUU.. förra gången tog jag det med glädje då jag hoppades på att bli frisk men nu känner jag mer en rädsla... vi får väl se, men tungt känns det! 

Försöker ändå tänka framåt och se till att det var ju inte en nervskada iaf. och då kan det ju kanske bli åtgärdat, även om jag känner mig rädd om det misslyckas igen eller så.. kanske ska jag avvakta och se om det kan läka ut av sig själv, men frågan är HUR länge och om det gör det... Vill tillbaka till jobbet så om det blir en operation och om den inte är snart så tänker jag jobba i morgon! Saknar att jobba... saknar mina kollegor och saknar alla barn och föräldrar! Saknar mitt vanliga liv!  

 Men snart är jag tillbaka och då ska allt som har med dåliga dumma saker försvinna... 

Jag ska blomma igen, så det så!