vardagslyx!

Ligger något i det tror jag... Jag förstår inte varför, men så är det!! 

 

Månadens lyx...

Sju helvetes domningar i benen. Regnrusk... snö eller vad det nu är? Grått och kallt... Tråksnål månad, ja februari och november tycker jag kan raderas bort! Grått och djävligt! ;) MEN vad gör det? 

När jag har två härligt trotsiga goa underbara ungar... Finaste vännerna... bästa jobbet! Ett hem där jag trivs och den bästa pojkvännen och hans goa X i mitt liv!! 

Jag har levt i någon negativ affirmation där jag försökt fylla ett tomrum... hellre förekomma en att förekommas!  Rädslan att bli sårad... Men hur bra mår man av det liksom? Man måste våga för att ha något att vinna! 

Jag ska tamefan vända min affirmation till något positivt!! 

mer av sånt tack!

En så mysig helg... 
Hör inte till vanligheten att jag har egentid men hade hela fredags eftermiddagen helt för mig själv... 
Ungarna mina var hos sin mormor så jag passade på att hälsa på hemma hos S och X... jättemysigt!

 På lördagen hämtade vi upp mina killar och drog senare på dagen iväg till bowlinghallen. Det kändes så mysigt att göra något tillsammans som alla tyckte var kul! A tvekade först då han kände sig osäker "nytt"... men sen när han väl började tyckte han det var så roligt... mer av sånt tack! 

Det finns inga hinder mer...

Helg igen... förra helgen urartade i ett känslomässigt kaos, men slutade i en insikt av mitt eget värde och vad det är som faktiskt är det viktiga för mig. Jag grät och grät och grät lite till, tills tårarna typ tog slut! Sen vaknade jag upp och tänkte... men vafan är det jag håller på med?!
 Mitt eget värde är det som varit min svaga länk medan min relation med S varit det starka... och istället för att lägga fokus på mig själv och min egen frustration har jag projicerat det på oss. Dessvärre fick vårt förhållande ta en jävla smäll och förtroendet och tilliten till varandra förstördes lite... men av hela mitt hjärta vill jag vinna tillbaka det fina vi hade/har och min tro är att vi är starka nog att övervinna detta också... för när allt kommer kring så håller jag honom så vansinnigt kär och att inte ha honom i mitt liv skulle vara som att tappa en pusselbit... inte helt!

Efter en lättsam vecka med en lättnad inom mig, avslutas här veckan och inleds med en fredag av egentid... märkligt och lite skönt!! Sedan att M kom och spenderade fm. på jobbet gjorde bara saken bättre...

Tänkvärt:

Jag är värdig att må bra!! Det finns inga hinder mer... bara möjligheter!! Vad som än händer blir allt bra i slutändan... så det så;)

njuter av stunden när den kommer så spontant!

Inspiration och visdom är något som ligger mig varmt om hjärtat... och små saker i vardagen som jag bara blir helt varm utav... Dels såklart små fina gester som visar att någon tänker på en, bryr sig! ett mess, en liten present kanske, en spontan komplimang eller kram!! Den senaste helgen har jag verkligen blivit så jävla rörd av HUR fina vänner jag har... <3 som peppat och funnits där! N och M <3 och ett värmande samtal från min andra vän som börjar på  M ;) som jag saknar så enormt mycket... 

Men främst så har min stora pojke återigen visat vilken fin och empatisk kille han är... så klok! Detta är resultatet ju... säkert kortvarigt men njuter av stunden när den kommer så spontant!

Tänkbart:

så hemlig är jag :)

Min blogg är ett sätt för mig att bearbeta saker och få ett utrymme till att ventilera mina tankar, på något knäppt sätt gör jag det offentligt, varför inte liksom? Läser någon kanske man är lite intresserad , om inte annat är det som en offentlig dagbok... så hemlig är jag :) Tills jag startade den här bloggen var jag nämligen som en sluten bok, kanske inte till synes. Pratig som attans och väldans glad! I de allra flesta fall är jag glad... nästan alltid, men alla har sitt mörker och  på något sätt måste man få ur sig skiten! Så kanske är detta lite som terapi...

Jag har med hjälp av mina vänner (helt otroliga och underbara) kanske börjat förstå vikten av mitt egenvärde... Jag är bra som jag är och jag är värd att bli älskad därefter... men först och främst måste jag gilla mig själv och tro på mig själv! Vaknade upp från en dimma av ludder där jag för engångskull började se saker mer klarsynt... För första gången på länge ser jag vart jag vill och är påväg och jag är den enda som kan ta mig dit! Tänker inte fastna vid hinder utan bara köra på och se möjligheterna...  jag tror att det kommer bli bra, det blir ju vad man gör det till!! 

Efter att ha gråtit flera dunkar vätska i helgen, så kan jag säga med glädje att min vecka startade med en sådan skön bra känsla i kroppen... tänker gå på den känslan nu och se vart den bär mig!! 

ett aha...

Vaknade i morse med tårar i ögonen... De senaste månaderna har jag varit i någon form av känslomässig kris vilket resulterade i ännu mer kris! KAOS i skallen och en jävla snöstorm med alla känslor som far och flyger i magen! Försökte hitta lyckan... men insåg inte att den inte går att hitta om jag inte är lycklig inombords! Jag kan inte finna lyckan hos någon annan...

Har nog låtit mig påverkats av omgivningen om hur normen har det... men jag har ett liv helt olikt normen och därför inget jag behöver jämföra mig med... 

Igår kom min fina M och hennes D och verkligen bokstavligt tog hand om mig, lagade mat och bara va här, fick mig absolut att må bättre i stunden... 

Började dagen med en himla lång stund i sängen... Gos är den bästa medicinen...

Mys! I dag har jag och N varit vid Nyfors och det var så jävla fint!! ANDAS!  Mamma sa något idag som fick mig att tänka... känna ett AHA... ett lugn inombords... för nu vet jag vad jag vill! 

vakna...

Mitt hjärta är krossat... Jag har förlorat den jag älskar mest!! Känner mig som en fjortis där tårarna sprutar kors och tvärs! Någoting har varit viktigt för mig... mindre  viktigt för honom:( detta är kärnan till att vi haft våra konflikter... olika skeden i livet... men NU känns det som om att det enda jag vill är att vara med honom... det är bara det som känns viktigt! Mitt livs kärlek... Det gör sååå ONT! Hur tacklar man sånt här? Inser att jag varit "jobbig" men äkta kärlek är kanske menat att vara, kanske är därför jag har så svårt att fatta... för jag vill bara vara med honom! Det är inte som det är... det känns fel! Kan jag bara få vakna från den här mardrömmen snart... snälla!! Då S är här och famnar om mig och säger att allt kommer att bli bra...

ett ledset hjärta...

När man känner att någon är den finaste i hela världen... Så fin att man skulle göra allt för att få vara med den personen även om det innebär att man måste ge avkall på något som känns viktigt för sig själv! Är det värt det då? När man älskar så mycket att det gör ont!!! När man är beredd att ge ALLT man bara kan även om det innebär att man inte kommer dit man vill... EN klump i magen USCH!!! Det är fan fel på mig!!! 

Varför kan ingenting i mitt liv bara vara enkelt?

Varför kan ingenting i mitt liv bara vara enkelt?

 Kanske låter lite bittert, men ibland känns det så? Att jag är en grubblare, flummis jag analyserar och tänker och tänker lite till... sådan är jag! Men jag är så mycket mer såklart... Jag har i alla fall  en dröm...en känsla...en  förhoppning!Inget orealistiskt, något som är självklart för många, men inget som någonsin varit självklart för mig! Fast alltid något jag strävat mot, velat ha och värderat  högt! Och med åren, och med det som har varit i mitt förflutna har jag kommit underfund med vad som  är viktigt för mig! Själva grejen är den att det ändå är så svårt, när hjärta och känsla krockar med  typ förnuftet! För i mitt fall  kommer nog inget i mitt liv någonsin bli som jag tänkt, hoppas på... Är det jag... hmm... ödet... det har jag inte kommit underfund med ännu!

  

Gud vad du är gulligt!

Sitter här och känner mig mer död en levande... Ibland får känslorna ett spratt och hjärnspökerna lever rövare!
 Efter några fjuttiga timmars sömn känner jag  mig som en urvriden svamp, men jag skyndar upp ungarna som ska vara hos faster då jag har en planeringsdag på jobbet... självklart har ungarnas förskola/skola planeringsdag på samma dag.
 Vi jäktar och har oss, O får mitt i allt ett härligt trotsutbrott om yoghurten .. Phuu som mitt tålamod i dag skulle vara det bästa! Men vi hinner och min älskade vän M hämtar oss och kör oss till brandbergen, vi ligger bra i tidsplanen... Tjoohoo liksom! Men efter att ha dumpat ungarna hos faster dröjer det inte många minuter innan J ringer och säger att O har kräkts! Jippie! Det blev bara till att återvända, hämta och åka hem igen! VAB vab VAB vab... Men väl hemma är O skitpigg, han leker, springer, retas... tjatar om mat precis som vanligt. Han har ätit 3 äpplen och 4 blodpuddingskivor så förhoppningsvis var hans lilla kräk pg. a. trötthet då han vaknade kl 4, stressen i morse och lite åksjuk på det  efter bilresan.    

Apropå M, vilken fin vän <3 och hon är så duktig på pepptalk! Är så glad att hon finns och att jag har henne! 

För att få lite ljus på tillvaron så har jag börjat planera in sommarsemestern... det börjar bli tajm för det. 
Det är ju faktiskt något jag känner är alla tiders att ha något att se fram till!

Och sedan har jag min lilla O som har kommit i någon fas där han bara babblar... men säger typ en gång i timmen: Mamma... Gud vad du är gulligt! Du är sååå söt! och det är ju faktiskt något att le åt! sann kärlek!!

 

så vem är jag att kalla mig ensam? En tanke bara...

Efter att ha städat undan det sista av julen, promenixat, tvättat,vikt tvätt, lagat mat,diskat, haft filmkväll med pojkarna, duschat så sitter jag här i min ensamhet och tänker... 
Tänker på att jag känner mig ganska ensam stundtals, känns dumt att säga så då jag säkert inte är ensam, men ibland är känslan där! 
Tänker på vad A sa till mig igår... att jag alltid avbryter! Det är ett konstant tjafs emellan bröderna och mina förväntningar på A är kanske för höga?  Han behöver min tid!! Och det ska han få mer av, även om jag ALLTID är där, så är han typen som kan själv! Men han behöver mysiga filmkvällar, tid att prata bli lyssnad på. Även om den lilla herrn alltid argumenterar och kommer med ett "men" irriterande kan jag tycka, ibland måste han lyssna! 
Min lilla kille blir 4 inom några månader och tar alltför mycket tid och uppmärksamhet, typ hela dagarna! Det är dags att jag låter O bli "stor", lämna knät lite. Det är svårt att hitta balansen kan jag tycka... 

Tänker på i morgon då pojkarna ska träffa sin pappa... inga kommentarer om det här dock! 

Tänker på lojalitet... hur viktigt är! Att man står upp för det man älskar och tror på!

 Tänker på hur viktigt det är med uppskattning... uppmuntran och positiv bekräftelse!

Tänker på att Mamma Mia är en skitmysig film... sitter här och trallar med i låtarna och kan inte låta bli att känna mig glad. Jag hör mina killars susningar från deras rum...jag kollar mig runtom och inser att jag har det ganska bra ändå!! Jag har alltid mina små och det är tack vare dem som jag kämpar, för allt i världen! Så vem är jag att kalla mig ensam? En tanke bara... :) 

kom en virvelvind såklart och satte lite snurr på tråden...

Efter mitt inlägg om lugn igår kom en virvelvind såklart och satte lite snurr på tråden...

Inte hade jag trott att mitt liv skulle se ut som det gör idag för 15 år sedan... När blev jag vuxen liksom? 

Jag träffade en kille för 14 år sedan som sedan skulle ha en stor inverkan på hela mitt liv och vart jag är idag! 

Mina drömmar och prioriteringar har klart förändrats under resans gång... 

Två unga människor möts, påbörjar ett liv tillsammans, tanken jag hade då var att det här är det som ska vara... hade inte den blekaste om hur det skulle bli... tänk om jag vetat! 

Det som jag trodde var sanningen visade sig vara en jävla lögn... Tillit, kärlek...  ja att älska, vad är det??

Det enda sanna som kommit ur det hela är mina två små guldklimpar, fast inte ens det var en självklarhet! Något vi kämpade så hårt för... missfall efter missfall... 10 närmare bestämt, hur fan kan man svika något man längtat och kämpat för ska komma till denna värld?! Så visst om nu allt har sin mening... så har jag turen att få vara mamma, ett uppdrag jag tar på fullaste allvar och jag  ska göra allt jag kan för att vägleda, stötta dessa små liv och finnas där för dem i vått och torrt!  

Fast måste erkänna att det inte är lätt!

Att vara ensamstående med två barn på heltid är inte det lättaste... meningen är ju faktiskt att man ska vara två... att inte ha någon avlastning, tid till att hämta energi... hela tiden vara den som fattar besluten, sätter gränserna, leker, gosar, går på alla möten, bvc och tandläkartider, tröstar... nattar, lämnar och hämtar...TROTS!  ja allt! plus heltidjobb, städ och tvätt! 

Ibland tar orken slut helt enkelt... jag har varit på min livs resa de senaste åren, en resa med mycket motgångar och svek... men en resa som gjort mig stark! Jag har lärt mig så mycket om mig själv... att jag klarar av mer än vad jag trodde jag skulle kunna göra. Jag har lärt mig att uppskatta det "lilla" . Vänskap, tid och lojalitet! Om man nu ska kategorisera det som något litet... Jag har gått från att vara en vilsen själ till att hitta hem. Jag är så glad att jag har fötterna på jorden, att jag har min utbildning i bagaget, mitt jobb,vårt hem, mina vänner ... 

Det är snart två år sedan jag träffade en person, en person som fick mig att känna! Känslor som värme, trygghet, lugn, PIRR, längtan, saknad, glädje och jaa lycka!! En person som tagit mig med storm och som jag  då inte kan tänka mitt liv utan... även om VI inte har varit en självklarhet, vi har minst sagt haft våra prövningar. Men trots det är det vi och när jag är med honom kan jag inte känna annat en självklart! han är mitt livs kärlek! Hoppas och tror att framtiden är vår... <3

Så trots att det blåser och har sig  ibland så är jag tamefan rustad för värsta stormen!! 

en lugn tillvaro där tryggheten finns och kärleken!!

En lugn nyårsafton blev det... hoppas det lugnet kan prägla mitt år! 

Även om jag vill ha förändring och att jag någonstans känner en inre rastlöshet... mitt självförtroendet som dalar titt som tätt, och att min förmåga att känna tillit måste förbättras, så är lugn något jag önskar! 

Att jag och min pojkar kan leva våra liv i en lugn tillvaro där tryggheten finns och kärleken!! 

Nyår!

Jag är så galet knäppt kär i S... han är den finaste jag vet... 

Men S tycker jag är en knäppis... för lika kär jag är i honom lika rädd är  jag av känslan att jag inte duger...
Han är den finaste!!! 

Mina barn älskar honom minst lika mycket... Här är Os första vakna tolvlag, lite läskigt tyckte han allt att det var, vilken tur att S fanns där då!

S och fina X... 

Älskade <3 

Hemmamys med barnen!

Pussla...

sagostund...

Mer pyssel...

Mycket prat just nu med den lilla herrn...

Utelek...

soffhäng...

Jag har T här idag, barnens kusin... ! pyssel, lek och mys helt enkelt! Jag sitter här och skriver medan A och T sitter vid köksbordet och diskuterar... om livet och tankar de har! Jag blir så glad av att höra deras fniss och prat... jag är även så glad att de har varandra och kan öppna sig för varandra... <3 vänskap <3