Gud vad du är gulligt!

Sitter här och känner mig mer död en levande... Ibland får känslorna ett spratt och hjärnspökerna lever rövare!
 Efter några fjuttiga timmars sömn känner jag  mig som en urvriden svamp, men jag skyndar upp ungarna som ska vara hos faster då jag har en planeringsdag på jobbet... självklart har ungarnas förskola/skola planeringsdag på samma dag.
 Vi jäktar och har oss, O får mitt i allt ett härligt trotsutbrott om yoghurten .. Phuu som mitt tålamod i dag skulle vara det bästa! Men vi hinner och min älskade vän M hämtar oss och kör oss till brandbergen, vi ligger bra i tidsplanen... Tjoohoo liksom! Men efter att ha dumpat ungarna hos faster dröjer det inte många minuter innan J ringer och säger att O har kräkts! Jippie! Det blev bara till att återvända, hämta och åka hem igen! VAB vab VAB vab... Men väl hemma är O skitpigg, han leker, springer, retas... tjatar om mat precis som vanligt. Han har ätit 3 äpplen och 4 blodpuddingskivor så förhoppningsvis var hans lilla kräk pg. a. trötthet då han vaknade kl 4, stressen i morse och lite åksjuk på det  efter bilresan.    

Apropå M, vilken fin vän <3 och hon är så duktig på pepptalk! Är så glad att hon finns och att jag har henne! 

För att få lite ljus på tillvaron så har jag börjat planera in sommarsemestern... det börjar bli tajm för det. 
Det är ju faktiskt något jag känner är alla tiders att ha något att se fram till!

Och sedan har jag min lilla O som har kommit i någon fas där han bara babblar... men säger typ en gång i timmen: Mamma... Gud vad du är gulligt! Du är sååå söt! och det är ju faktiskt något att le åt! sann kärlek!!