egentid

En myspysig helg med S och lilleman... att ha lite egentid tillsammans med endast en unge oavsett om det är O,A eller X är alltid mys. Vi var på junibacken vilket var länge sedan och lite småmys trots att alla andra i stockholm var där också.Mycket folk var det, men vad gör det när Osse var glad ;) Beställt nya glasögon och linser har jag också gjort, så taskig syn som jag har så lyftes lite ångest bort från mina axlarna nu när det är gjort.

jul jul jul...

Så var julen slut för denna gång, bortskämda jag fick mer och lite därtill :) älsklingen hade köpt både favoritparfymen och pippimattan jag önskat <3 Barnen blev nöjda och glada och mat åt jag till förbannelse. Juldagen kan vi bara glömma dessvärre som en dum jävla skitdag... jag vill bara bedyra min fantastiska pojkvän och hans familj som har tankarna på mina små. I min ytliga värld handlar julen mycket om gemenskap och mat men inte att förakta julklappar om man är 8 och 4 år gamla. Att då inte få några av den som lovat i veckor tycker jag är skit! Mycket mer därtill men frustration av hög grad.
Vi hade julmys med barnens underbara faster med familj och de blev som tur var uppvaktade av Farmor... så det går ingen nöd på killarna såklart, men svikna löften är aldrig OK! morr... SÅ därför ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR jag min fina S... vänner och familj! Tänker fortsätta året med fokus på dem!

saknar

Saknar dig min älskade mormor... inte en dag passerar utan dig i mina tankar!! Fy som du fattas mig...♥

INGEN kan ändra på det

VAB... O är risig, men det hade tydligen varit värre i helgen så jag får softa i soffan med en lagom risig unge som förhoppningsvis är piggare i morgon. Jag satt och blickade tillbaka i det förflutna... Det är så mycket som har hänt och med andra glasögon på mig så förstår jag inte riktigt mina val här i livet? Kanske något bra i det är att jag inte skulle acceptera eller låta mig luras på samma sätt idag! Godtrogen, naiv... vad var jag egentligen? Otroligt taskig självkänsla... Det har jag till viss del fortfarande men jag  fattar att mitt liv är viktigt! Jag håller i fjärrkontrollen och har kan byta kanal om det inte passar. Att jag är bra nog och har helt rätt i att vara den jag är och att ha de drömmar jag har... Jag tänker inte be om ursäkt eller tro att jag inte är värdig att bli älskad för den jag är. INGEN kan ändra på det. Jag är värdig utan att vara egoistisk. Jag vill att de runt om mig ska må bra och göra rätt val i livet efter deras vilja och behov. Jag behöver inte någon som passar upp mig utan bara att man tar ansvar för sitt eget liv och sina egna val. Har ju ändå en tro på ödet. Saker och ting sker och saker och ting är... tror inte mitt liv hade sett ut som idag om JAG var som jag är nu då. Men tror saker och ting har varit pg a en anledning... även om saker och ting kan förändras. Förhoppningsvis har det gjort det!! Oj sicket flummigt inlägg... men sådan är jag... flumdum :)

Vissa kommer och går och handra finns i hjärtat och består

Vilken intensiv vecka det har varit... A som haft en sjuhelvetets ångest inför att knata i tvåornas traditionsenliga luciatåg, bemästrade tillsist sin rädsla och gick med i tåget.
" Mamma lärarna blev glada och jag blev glad att jag gick med för nu är det äntligen över."
O har förväntansfullt sett fram emot lucia och klarade sig galant. på jobbet gjorde våra barn en rejäl insats och i min mening ett väldigt fint luciatåg! Stolt och rörd! Kvällen avslutades med att träffa L... en tjej som tillsammans med Ms bild sitter på kylskåpet... Vissa vänner kommer och går och andra finns i hjärtat och består. Vi hade en lång kväll/natt och otroligt mysigt! Som jag saknat henne! Nu ska jag pallra mig upp o till tvättstugan, tillfreds med veckan som varit ♥

Finaste gåvan ever...från min hemliga ängel... tror mig veta! Jag är otroligt rörd och tacksam ♥

Trivs bäst här...

Tänka sig att vintern kom tillsist... så kallt, min hjärna fryser av den förbaskade kylan. Så mysigt att gosa ner sig med filt i soffan, tända ljus,kaffe och en massa repriser på Tvn. Älskar mina pojkar <3 mer än ord kan beskriva! Några veckor kvar till ledigt och som vi ska mysa! Jag känner mig så lycklig... att ha den kille jag är så otroligt kär och förtjust i här bredvid i soffan är ju bara för bra för att vara sant! Lite som en dröm, jag är upprymd av alla känslor och är så rädd att förlora det... men njuter av varje sekund! Försöker iaf. ; )

frisk luft!

De senaste veckorna har jag känt av inre stress utan att jag ens fattar varför...det känns lite otäckt att kroppen signalerar saker som man inte kan styra över. Igår kväll åkte jag och min älskling ner till Nynäshamns havsbad då hans firma hade julfest där och vi badade ute i smått snöstorm samt sov över där... precis vad jag/vi behövde. Ett så fint ställe, idylliskt, harmoniskt, nära... frisk luft! Kan varmt rekommenderas... vi är inbokade där igen inom snar framtid <3
Idag har vi kollat heminredning, min A har ett väldigt stort intresse av heminredning. Han tar sina egna pengar och köper ljuslyktor till vardagsrummet osv. Han önskade sig tydligen nya köksluckor i julklapp av sin mormor. Men ändå mysigt att vi har ett gemensamt intresse, ett av många... han älskar också att rita precis som jag. Så efter julshoppingen så pyntade vi lite hemma och nu känner jag mig väldigt tillfreds. Jag har verkligen så mycket, två barn, ett mysigt hem och världens bästa pojkvän. Alltså han är den bästa, finaste, underbaraste man jag någonsin kan tänka mig... mitt livs kärlek helt enkelt!

inre stress är nog inte att leka med

Snart jul och barnens julklappar inköpta, annars inte mycket till stämning såhär på första advent.
 I går vaknade jag som vanligt tidigt men med ett sjuhelvetes tix i ögat med konstanta nervryckningar. Jag har haft det i några veckor men då har det kommit i några ryck och sedan  försvunnit. Igår slutade det inte och jag som verkligen kan klassas som nästintill hypokondrisk fick ju panik. Jag ringde till st. Eriks ögonakut som definitivt trodde det var stressrelaterat  samt hänvisade mig till en optiker som också trodde det berodde på stress, det  fick mig att känna en aningens lugn. Jag åkte hem till S och sov bort några timmar på hans mjuka säng. Vi avslutade kvällen med så mycket bättre och skräckis på det. Men det här med inre stress är nog inte att leka med? Jag ska försöka lyssna på kroppens signaler och koppla av mer... skrämmande. Idag är det som sagt första advent och jag ska försöka hinna med att slå in barnens klappar innan de kommer hem. Jag blir verkligen gråhårig på allt tjafs barnen emellan men fytusan så tomt och tråkigt allt är utan deras närvaro. Just nu får jag mysa med mina andra två killar vilket inte heller är fy skam.
 

Det faktum som är... ÄR!

Vaken med tuppen som vanligt och pigg... häller i mig kaffet och hoppas på att dagen ska bli till sin belåtenhet trots att den innebär  klump i magen och att den färgas av novembers aptråkiga gråa färg. Ska nog hitta på något som ger färg på dagen och mildrar klumparna i magen...

Mina små guldklimpar... bråk, ret, tjat och sura miner är vardag men alltså det är tametusan mitt liv och hur jobbigt det än kan vara så älskar jag det...
 Jag har insett att det aldrig kommer vara enkelt, veta vad som är rätt? Det är bara att glömma...
Jag är den jag är, jag försöker ändå förmedla det jag tror på, även om det inte alltid tycks nå fram, så tror jag ändå att de präglas och får med sig mina värderingar. Förhoppningsvis blir de så kloka att de får egna sunda värderingar .  De har ju med sig en varsin ryggsäck som tynger lite... så hoppas det som packas i den blir lättare och roligare saker.
Det faktum som är... ÄR! Det är situationen som är jobbig men som sagt den är... och jag känner mig ständigt ambivalent i mina val men jag måste ändå försöka lita på mitt omdöme även när det baseras på magkänslan.

Jag kan ju inte med att skriva längre utan att nämna min kära mormor... alltså om hon ändå var här  skulle allt kännas en smula lättare...saknar våra samtal... saknar hennes röst.... saknar hennes humor och hennes visdom. Hennes värme... huuuaaa... Hon är med mig, ALLTID!

Alltså det här med november är ju inte min muntraste tid, som det här inlägget kanske präglar...
Jag måste se framåt iaf. jul, ljus, paket... godis och tid tillsammans.
Det är väl snart dags att pimpa hemmet till första advent... önskar att jag och älsklingen får lite tid  tillsammans snart... typ lite spa eller något! Efter jul är det också dags att börja planera sommar... tjoohoo!!

ingeting och allting

Vaknade med tårar i ögonvrån igår morse efter att jag haft den mest verkliga osannolika dröm någonsin. Jag var på en kyrkogård och gjorde iordning mormos grav med rosa nejlikor(hon har inte ens en gravsten) så ska jag ta kort på graven och ser på bilden massor av människor från förr i tiden,spöklika varelser. Plötsligt ser jag mormor ligga iklädd i vitt linne avliden mitt bland alla gravstenar... jag springer fram och kramar om henne hårt, då viskar hon i mitt öra: Vickan behöver du något? Jag viskar tillbaka, mormor jag behöver dig! Jag vill att du ska vara frisk och komma tillbaka till mig! När jag vaknar upp tidigt på morgonen känns det som om jag verkligen pratat med henne, som hon är med mig i rummet... jag tänder upp lamporna då höstmörket och rusket utanför känns en aning obehagligt i situationen... Men i allt vardagslunk, där allt bara rullar på kommer hon till mig i drömmarna och jag saknar henne. HON fattas mig <3 O kommer och frågar mig varför jag gråter, jag svarar honom och han säger: men mamma om vi gör en ny mormor då? Jag säger att det går inte... Men om vi gör en mormor av en sten då? Tänk om livet vore så enkelt?

Ingenting tycks vara enkelt men det gäller ändå att se saker för vad de är och försöka göra det bästa utav det. Ingenting blir oftast som man tänkt sig men ibland får man göra sina val och gilla läget, även om ens tanke va någon annan från början. Jag vill ju gärna tro att allt har sin mening. Även om det känns som vissa saker inte alls är till en mening så kan man ändå lära sig något på vägen, kanske får man nya perspektiv på saker och ting och faktiskt lägger mer värde och uppskattning för det fina man redan har i livet.

glad mun men med lite ostruktur runt om bara...

Vissa dagar känns det som om man bara skulle vilja ta en trolleristav och hokus pokus trolla bort sig själv... till ett sagoland där allt bara var roligt, harmonsikt och klockrent! Inga dumma känslor, inga sjukdomar, inga bekymmer... bara att alla var glada inklusive jag och hade fullt med energi och själförtroende! Där jag alltid hade en famn att vila i och där bekymmer bara var ett minne blott!

Hösten är vacker om man tittar snabbt men med mörkret kommer även tröttheten... jag gillar inte att känna mig trött... energin räcker inte till med jobb, ungar och när orosmoment av sjukdommar gör sig påmint. Min reaktion blir känslomässig och som vanligt så är känslorna överallt... och ingenstans... Grytan bubblar över och här sitter jag, ensam! Eller inte helt ensam... två fina barn som fightas med varandra i rummet brevid... våfflorna i gärnet och spotify på hög volym... gamla låtar från "myyyyys" listan spelas som jag antagligen satt ihop i hjärtesorg  för länge sedan, för ganska mycket depplåtar... får nog byta till Abba eller något annat som piggar upp en lite istället. Kanske jag till och med blir på lite städhumör... brukar bli det av abba... :P

Men efter regn kommer sol säger de som vet... :)


Alltså O:s bld och känns ju som ett poträtt av mig... glad mun men med lite ostruktur runt om bara...

 Mormor <3

 

 

Tänkvärt:

Finns nog inga ord som kan beskriva min saknad

Vaknar oförskämt tidigt när jag egentligen bara behöver sova... tur att det finns tvätt, så att jag har något att göra :) Säger som min A: När det är vardag klockan sex är jag trött men när jag kan sova och vaknar klockan sex så är jag pigg! Det är ganska mysigt ändå att vakna tidigt, tända ljus, sätta på kaffebryggaren och bara ha sin egen tid som i vanliga fall är lika med obefintlig. Idag ska jag hem till mormor, första gången sedan hon gick bort... alltså hur mycket kan man sakna någon?Jag saknar henne... usch som jag saknar henne... behöver ju ha henne här! Hennes lugn, hennes godhet, hennes humor, hennes röst, hennes visdom... Finns nog inga ord som kan beskriva min saknad.

små mirakel...

Alltså den här veckan har susat förbi med många känslor och tankar...både för mig själv och i andras vägnar.
Min fina M har legat mig extra nära hjärtat denna vecka <3 En fruktansvärd mardrömsliknande historia kom henne väldigt nära inpå, hur ska man tackla något så ofattbart och hemskt? Det går inte att förstå? Jag tänker ofta på den tacksamhet jag känner för allt bra i livet, mina små!! Men tål en tanke till att livet och hälsan absolut inte är en självklarhet, så värdera och uppskatta den tid du har här och nu... inte alltid det lättaste i all stress och press men vafan... jag är så tacksam!
I går ringde min mamma... Hon var förtvivlad " Sös har ringt och dr. säger att morfar ligger på intensiven, han är medvetslös och har fått en stroke... vi får se hur han klarar natten" En timme senare ringer morfar och är väldigt förrvirrad och omtumlad men vaken och undrar såklart vartfan han är och vad som hänt? Mirakel finns alltså <3 Personalen på IVA var minst lika förvånade som vi var men änglar finns kanske, för min morfar hade änglavakt <3
En annan tanke är hur många chanser  en människa ska få att bevisa det självklara?

Gå min egen väg och försöka lita på min magkänsla...

Varför inte en gipsad hand såhär på hösten,det är just precis vad jag kände för :) försökte bli av med gipset sådär tre veckor tidigare än tänkt, men läkaren tyckte inte att just det var så väldans smart. Tre veckor till då med gipset... men jag klarar av det mesta med en hand faktiskt. Tänker ibland att jag klarar av nästan allt... utan att verka ödmjuk så ;) Klappar mig lite på axeln så och tänker bra jobbat!

 

Bryta några fingrar sådär bara... Tur att man har barn som kan själv! Men fixar jobb och allt annat för den delen oxå så varför gnälla... Älskar mitt jobb... det är så roligt att jag har världens bästa kollega tillbaka, vi har så mycket tankar om hösten...

 

 

 

Det har varit några tuffa veckor på gott och ont...

Någon fattas mig men finns med mig i tankarna som en liten klok uggla som tillrättarvisar mig när jag känns lite vilse... ganska ofta då. Långa dagar för både mig och barnen snor  lite energi och inte förbättras det av att jag vaknar fem på lördagsmorgon och rastlöst börjar tvätta och städa... skulle behöva sova känner jag men har ingen ro i kroppen.

Ska försöka hitta lite ro och landa lite i tankar,känslor och tid... prioritera rätt! Se framåt! Gå min egen väg och försöka lita på min magkänsla... ANDAS! FOKUS! Vara sig själv och följa sitt hjärta!

 

trygg famn

Sitter med tårfyllda ögon då jag känner ett sånt vemod... En månad sedan min älskade mormor for till änglarna i himlen. Hon är nu spridd i minneslunden. Jag och S var där idag... Hon finns i mina tankar hela tiden... och saknaden växer! Har inte gått mer än några dagar utan jag pratat med henne och nu kommer jag aldrig mer få höra hennes röst? Aldrig mer få känna hennes närhet...

Önskar jag kunde få ett sista samtal där jag fick berätta hur jävla mycket hon betytt/betyder för mig, hur hon varit min trygghet, vän och vuxna förebild! Hur hon fick mig känna sig älskad... hur mycket jag uppskattade henne!
Har så svårt för självömkan... Vill vara stark! Men ibland så känner man sig allt annat en stark... och hur jag i den stunden stöter bort den jag minst av allt vill förlora? Varför gör jag så? Vill bara ha bekräftelsen, känslan... vetskapen om att allt är bra! Även i  stunder då jag är "liten"  finns tryggheten där? När jag är svag... ledsen... rädd, finns han där? 
Just nu skulle jag bara vilja krypa upp i en stor, varm, trygg famn och somna...

Mycket känslor inom mig just nu

Mycket känslor inom mig just nu, hösten närmar sig med stormsteg och det tycks påverka mig.
Om det nu är hösten som påverkar mig? Kan ju vara all den frustration som finns då ens barn om och om blir lovade och bortvalda... JAG fattar inte?! Förstår inte hur man tänker när man inte sätter sina barn som No. 1... förstår inte hur jag ens kan tillåta mig att få lite hopp om att nu, nu kanske det är annorlunda... Känner mig lite lurad, men mest arg! Arg  på hur lite man ser efter sina egna, ge lite av sig själv, lite tid till att se och bekräfta att gud ungar, fan vad jag älskar er och jag ska bevisa för er hur jäkla bra och fina ni är! Skitsamma... FÖR mig är barnen de finaste jag har... och förhoppningsvis räcker min kärlek och min tid till att bekräfta... och så har de S som faktiskt stöttar, ser och bekräftar...

Hade en mysig stund med N igår... sicken fotograf hon är... inspireras av hennes förmåga att fånga detaljer,känslor och uttryck! Objektet var inte det lättaste att få fint då, men känslan av rogivande och harmoni fångar hon. Hoppas och tror hon kommer gå långt!

Efter stunden i naturen kom S och X hem hit... killarna hade inte setts sedan veckan på Öland så mycket spel, skratt och lek blev det! När hjärtat kommer med X och jag och mina pojkar är tillsammans känns allt bara perfekt, blir alltid lite låg då söndagen kommer och de beger sig hem... blir så tomt! I tomheten  som blev då de åkt satte jag mig ner för att försöka göra ett minne till mormor...tårarna sprutade och jag satte mig här vid datorn!

 

 

 

prövingar snubblar

Det är inte alltid lätt att klura ut vad som föregår i O:s huvud, något stör honom och jag ska ta reda på vad? Inte det lättaste uppdraget men vissa bitar kan jag ringa in men andra inte... Lilla filur som jag vill så väl men som ständigt sätter sig i situationer som inte talar till hans fördel... in på rätt väg ska han, så frågan är hur?! När det kommer till barn så är det aldrig barnen det är fel på! Det finns så många olika faktorer som påverkar... miljöer, grupper, situationer! Men främst i hur vi vuxna bemöter, fångar upp och ser barnet! Det finns så jävla många diagnoser hit och dit och det är så lätt att stämpla...; jobbig unge! säkert adhd eller asperger! Men vad spelar det för roll?! faktum är att barnet är den individ den är  och "problemen" kvarstår... om vi inte ändrar på något... kanske ett bättre förhållningssätt, miljön eller gruppen...ramarna och förutsättningarna! Min lilla unge är ett kraftpaket med alla dess egenskaper, han är allt och lite till! Han driver mig till vansinne, men jag älskar honom... och han är den han är och ska få utrymme till att vara det.<3 Det är vi vuxna som sätter ramarna och vilka regler/gränser som gäller... men  allt har varit så bra nu i flera år och så ändras allt på några veckor... buuuhuuu... Värmer i hjärtat att han nu ligger och skrattar högt åt trolltyg i tomteskogen :) min lilla skitunge! Nu är det dags att bli "jobbig" mamma igen... ;) Allt för mina små <3
Annars känns det som höstens intågande närmar sig... de senaste två veckorna har varit med sorg men ändå parallellt med mycket roligt jobb, kärlek och vardag... Jag kan inte låta bli att bli nostalgisk när hösten kommer... börjar lyssna på gamla favvislåtar, tända ljus och dricka the och drömma... Drömma om framtiden, jag har drömmar... många drömmar innehåller kärlek! Kärlek till mina barn, mina vänner men även såklart mitt livs kärlek. OM han ändå kunde fatta... sätta sig in i min skalle... :P älskade S ... så olika men ändå så lika... Att känna sig hel tillsammans med någon är ju så fint... samtidigt lite läskigt... ;) stackarn får nog spader på mig mer än ofta...speciellt nu när en av mina grundpelare försvunnit... Men hoppas ändå att äkta kärlek varar... prövingar snubblar man på, men klarar man av dem så kommer man närmare varandra och blir stärkta! Fina bästa underbara vän som jag håller så kär och älskar mer än mest! 

 

 

Nu lite fredagsmys med A... gosungen
Älskling <3
A och O <3
Mormor <3

 

älskar dig till döds!

Allt bara rullar på som vanligt, ena stund skingras tankarna men plötsligt faller det över mig! Allt är inte som vanligt... för någon fattas mig! Någon som alltid funnits där och varit den som jag älskat villkorslöst mycket, någon med ett hjärta av guld,den mest givmilda, omtänksamma människa man kan tänka sig! MIN älskade otroligt bästa mormor! Jag har inte fattat att du är borta....fast helt borta är du inte, för du finns alltid med mig i mitt hjärta!
Du har präglat mig med dina kloka värderingar, din visdom! Din humor och och din positiva syn på livet... Att lägga energin på det som är värt att ödsla tid och kraft på... att inte ödsla tid och energi på destruktiva saker... Jag är så otroligt tacksam över att du varit en så stor del av mitt liv, all den tid jag fick krypa upp i din famn och bara tanka trygghet och kärlek. DU såg mig! DU älskade mig precis för den jag är... att jag är den jag är och orkat se framåt är mycket på grund av dig.... jag har så mycket att tacka dig för och hoppas nu du kan få dansa, sjunga och vara ditt spralliga, humoristiska jag bland dina änglavänner som du saknat och hållit så kär! Alla små tecken på att du fortfarande är omkring mig finns.... älskar dig till döds!

 

Så opp och ner och så sårbar...