glad mun men med lite ostruktur runt om bara...

Vissa dagar känns det som om man bara skulle vilja ta en trolleristav och hokus pokus trolla bort sig själv... till ett sagoland där allt bara var roligt, harmonsikt och klockrent! Inga dumma känslor, inga sjukdomar, inga bekymmer... bara att alla var glada inklusive jag och hade fullt med energi och själförtroende! Där jag alltid hade en famn att vila i och där bekymmer bara var ett minne blott!

Hösten är vacker om man tittar snabbt men med mörkret kommer även tröttheten... jag gillar inte att känna mig trött... energin räcker inte till med jobb, ungar och när orosmoment av sjukdommar gör sig påmint. Min reaktion blir känslomässig och som vanligt så är känslorna överallt... och ingenstans... Grytan bubblar över och här sitter jag, ensam! Eller inte helt ensam... två fina barn som fightas med varandra i rummet brevid... våfflorna i gärnet och spotify på hög volym... gamla låtar från "myyyyys" listan spelas som jag antagligen satt ihop i hjärtesorg  för länge sedan, för ganska mycket depplåtar... får nog byta till Abba eller något annat som piggar upp en lite istället. Kanske jag till och med blir på lite städhumör... brukar bli det av abba... :P

Men efter regn kommer sol säger de som vet... :)


Alltså O:s bld och känns ju som ett poträtt av mig... glad mun men med lite ostruktur runt om bara...

 Mormor <3

 

 

Tänkvärt: