Sommar och sol

Sommar och sol gör livet lite lättare, lite skönare, lite lugnare och lite lite mindre smärtsamt med tanke på ryggen ;)
När den svenska sommaren strålar såhär kan jag ju inte klaga, njuter av mitt nya liv som sambo... barnen är glada av att bara plaska och bada förutom lillplutt som åkte på en dunderdeluxe halsfluss men som han som tur är har återhämtat sig ifrån med hjälp av kuckelemuck :)
Vi har hunnit med mycket bara genom att vara här och nu!
Om en vecka är vi på en helt annan plats i världen där vi avrundar denna mysiga soliga semester ♥

 

 

S.A.M.B.O

 

Från och med igår är jag sambo... alltså sambo med S. Det tog sin tid och vår resa har varit upp och ner men vi har nog landat på en ganska trygg och säker plats. En plats där vänskap, lugn och kärlek blomstrar och drömmar om framtiden finns... vi börjar blicka framåt och spännande att se vart vår resa beger sig. Så länge vi är tillsammans tror jag det bara kan bli bättre... vi har bestigit berg och fallit i djupa dalar men nu är vi här, starka och stabila, jag har förstått att vänskapen i en relation är det mest kärleksfulla...


Två små fina grabbar har jag också... Likaså som  att landa i mig själv samt i mitt förhållande, så har jag landat i min mammaroll... Jag har börjat vänja mig med att de faktiskt hälsar på sin pappa då och då, att de börjar bli större och att de är två helt olika individer som jag ska uppfostra, älska och beskydda för resten av livet. Njuter av rollen som mamma även om det nog är de klurigaste uppdraget man kan ha <3 KÄRLEK!

 

Tid!

Helgen har rusat iväg men vad gör den när den fortsätter hela fem veckor framåt...
Barnen var hos sin pappa förra veckan, första gången jag är ifrån killarna mer än några nätter så ångesten kokade sista dagarna i iver på att få hem mina små.
 Men nyttigt för både grabbarna och mig, distans och saknad är nog något som får mig att inse vilken jäkla lycka det är att ha killarna hos mig. Tiden tillsammans är ovärderlig.
 Tänker på de som känner behovet av att ha tiden för sig själv...jag stöter på familjer i mitt jobb där man hellre lämnar på förskolan fastän att man själv är ledig.
 Jag dömmer ingen för man kan ha sina anledningar och vi är ju där för att ta hand om barnen, men jag tror även att man kanske glömmer då att tiden rusar och tiden tillsammans faktiskt är den viktigaste tiden.
Man bygger inför en livslång relation där tiden där de är små aldrig kommer igen.
Jag är glad att jag kan uppskatta och njuta av tiden nu på ett sätt som jag inte kunde göra för några år sedan då ångest, stress och ett hav av problem störde det njutbara. Kände mig så fruktansvärt ensam och jag skattade mig själv väldigt lågt.
Idag kan jag med stolthet klappa mig själv på axeln och säga att jag klarade av det...
Jag klarade av att ta mig ur ett långvarigt destruktivt förhållande, jag klarade av att ta mig ur det utan att gå under... jag klarade av att finnas där för mina pojkar samtidigt som jag jobbat heltid, haft ont i ryggen och genomgått två op., jag klarade av det trots allt! Utan direkt avlastning... utan tid att ladda batterierna. Jag lyssnade på vad en klok människa sa till mig... "Du måste hitta din egen takt... det finns leoparder och det finns sniglar... hitta andrum och ANDAS!" Det har inte varit lätt... nog har jag fått brottats med mig själv och kampen fortsätter, men inte ensam! Jag skulle inte klarat det så bra om det inte vore för S... min riddare :) Nu tar han sin rustning och flyttar hit på riktigt :) Lyckan är ju såklart total och inom kort så har vi nog hittat vårt eget slott :) Det gäller att se det lilla, värdera på det man redan har och uppskatta det. Se till det positiva i livet och leva i nuet....

panacottagottit=njutbart

sol och sommar=njutbart

Vackra vyer och natur=njutbart

tidig morgon,promenad och reflektion på livet=njutbart

stunder med barnen= NJUTBART