kan jag vara lyckligare liksom, tror inte det!

Här slängs man från lyx till vab... lillgossen är sjuk, man ska vara försiktig med att säga: " Det var länge sen nu O va sjuk" för vad händer?!  feber, magont och huvudvärk. 

A däremot tycker det är kanon för det är sportlovsveckan och jag hade ingen plan att ta ut ledigt så han fick en eller två bonusdagar hemma efter helgen, mysigt att vara hemma med ungarna också såklart men det svider lite i penningpungen! 

Även om jag har en ryggvärk från helvetet nu och förmodligen behöver lägga mig på operationsbordet en gång till så befinner jag mig en någon  euforisk känsla där jag bara är så lycklig!! harmonisk! Jag har ju lite kilon som ska bort och hoppas DR. kan fixa min rygg men annars är livet faktiskt ganska behagligt just nu... och min S... kan jag vara lyckligare liksom, tror inte det!  

En dag att minnas...

Igår var det två år sedan jag träffade S... inte vår årsdag, då det hänt lite eller ganska mycket saker på vägen. Men ändå en dag som förändrade mitt liv på bästa möjliga sätt. Det är inte ofta vi bara är han och jag men igår så tog vi in på ett skitmysigt hotell och fick ett så fint rum med lyxigt bubbelbad... Nu ligger jag här och lyssnar på min älsklings snusningar... att ha honom vid min sida gör mig så lycklig! Så att ha en ring på mitt finger med S graverat känns bara så fint! En symbol för vår kärlek ♥ och efter igår med världens finaste, trerätters på en mysresturant, mys och bad på hotellet gör att den 23 feb alltid kommer vara en dag att fira!  

Avslut

I måndags var jag med min stora pojke på hans avslut i kyrkan... Där har  han under 15 gånger varit med i en stödgrupp som hjälpt honom att tackla saker och ting. Att det finns hopp bland annat och att tro på sig själv! Första gången han skulle dit fick jag släpa in honom och därefter har han skuttat  dit med glädje... Tänka sig en grupp som bara är för honom, där har han kunnat öppna upp och lärt sig allt om barns rättigheter och att man faktiskt har rätt att må bra fastän någon man älskar mår dåligt! Så det kändes vemodigt att göra ett avslut med gruppen. Jag blir varm i kroppen när jag tänker på vilken skillnad denna grupp  gjort för honom, men även finns där en ledsamhet över att  han ska behöva reflektera och bearbeta saker som dessa... alla som känner A vet att han är en klok liten kille med en sårbarhet och ett allvar inom sig, det han varit med om  har givit honom ett djup... min fina pojke. Min lilla kille har en helt annan bakgrund... så ovetande och bekymmersfri (än så länge). Men jag är så kinkig och blödig och har verkligen så svårt för avslut och avsked... 

Efter avslutet fick jag själv funderingar, funderingar som gjorde mig ledsen. De senaste 4 åren har det varit jag och barnen. Det är mycket som har hänt och inget  är som jag tänkt! Och bra är väl det kanske om man nu ska tro på ödet! Men just det här med att vara ensam i sin föräldraroll är något jag tycker är väldigt sorgset. Ingen att dela allt med... den där familjekänslan/sammanhållningen som jag faktiskt önskat funnits. Ingen att dela mina pojkars utveckling med... visst att jag har S och så men den villkorslösa kärleken man har för sina egna barn... det bandet man har tillsammans med den man satt sina små till livet med... JAG är så fruktansvärt stolt över mina pojkar och tycker killarna är det bästa som finns! Så om DU nu läser detta så delar jag med mig av den känslan att de är så otroligt fina och underbara <3 önskar att du valt en annan väg i livet så att du kunde vara en del av det fina och underbara!! Jag är hursom så lycklig över att jag får se pojkarna växa och frodas varje dag och är glad att det finns andra som är inkluderade i våra liv med väldigt mycket kärlek ... S som finns där och hans plutt <3... mina vänner och min familj!  

Himlen är oskyldigt blå... som ögon när barnen är små!!!

Det är för oss som solen går opp, så oskuldsfullt, lyser som som guld för kärlekens skull <3

Äntligen... NU så är det VI mot världen!

kanske blir jag en stelis...

Min älskade unge <3

Förmodligen en steloperation blev beskedet hos farbror doktorn... vet inte om jag ska skratta eller gråta? Vet bara att jag har ont och vill ha slut på eländet! Efter läkarbesöket tog jag en fika med J och hennes lilla sessa... så mysigt!! Nu sitter jag i kyrkan och väntar på min A som har sin stödgrupp... glad att han har gått i den, den har givit honom en grund och hjälpt honom att lyfta bort skulden från hans axlar och gjort honom starkare på ett sätt jag som mamma inte kunnat göra! Jag är hans trygghet i allt det här och tänker se till att han får rätt redskap till att tackla livets motgångar och medgångar med för den delen... där inte jag kan hjälpa finns det någon annan som kan! Vill även bedyra mina vänner och mitt hjärta som jag älskar så!! I stunder där saker och ting känns motigt så är ljuset vänskap och kärlek!! 

Ninis...

Efter jobbet igår åkte jag hem till finaste N... sicken mästerkock hon är!! God het Thairäksoppa med smarrig  efterrätt i form av frusen vaniljvisp med krossad daim i och hallon på toppen!! 
Hon har också en så mysig liten lgh där jag känner mig hemma... precis som jag alltid gör där hon är!!
 Vi har så många minnen tillsammans hon och jag! Hon känner mig nog som ingen annan gör...
 Hon konstaterade även att jag är lite tvärt i mot! Hon är även så himla duktig med sin träning...Mycket inspiration fick jag  häromkvällen! 
 På måndag ska jag till ortopeden, eventuellt blir det en till operation. Så efter det då ska jag banne mig bli helt bra och ta tag ordentligt i  allt vad ångest heter... träna, kost och jaa... göra om hemmet... förändring helt enkelt! 
Jag har även världens finaste pojkvän... Vi har haft våra dalar men trots det är han en av mina absolut bästa vänner... det är snart två år sedan vi träffades och den resan vi har gjort och jag har gjort främst med mig själv är något jag tror givit oss en stark plattform att stå på!  HAN är min pusselbit <3

Jag gört!

Sitter här och vaktar på sovandes söta barn som nannar så skönt i sina vagnar... tänk om man kunde få göra detsamma! Det är fredag och hur skönt känns inte det?!  Jag ska hem till N ikväll och sedan mysa med mina hjärtan hela helgen. Mina älskade ungar... ♥Nästa vecka väntas det ett möte igen...tänk att man ska behöva bråkas för något som för mig ska vara självklart? trygghet, tillit och kärlek! Men måste jag gå i strid så fine... jag gört! 

Mandarinand

Lite så faktiskt, inte alls att underskatta!! 

Att vakna tidigt när alla andra sover, sätta på radion och tända ett ljus. Ta sig en kopp kaffe kanske efter en varm dusch eller ett  bad tycker jag är en perfekt start på dagen! Efter det förbereda frukosten och mysa med mina älsklingar... vidare till att bara omges av mina hjärtan, fyra hjärtan ett stort och tre lite mindre... är faktiskt det mysigaste jag vet!  I helgen var det melodifestivalen... ingen höjdare i sig kanske men som jag skattade då A och X är sådana fantaster som filmade skiten med sina mobiltelefoner... gullungar! 

Idag blev det en sväng ner till Nynäs... Tror jag börjar bli gammal då jag med nyfikenhet tog mig till hamnen för att kika på den omtalade "vilsna" japanska madarinanden ;) coolt! 

Jag har en helt annan känsla i kroppen, även om en viss person i mitt förflutna strular och har sig (inte helt oväntat) men som väntat gör att jag måste finnas där extra mycket för mina små... så har jag en känsla av lugn!!