kanske blir jag en stelis...

Min älskade unge <3

Förmodligen en steloperation blev beskedet hos farbror doktorn... vet inte om jag ska skratta eller gråta? Vet bara att jag har ont och vill ha slut på eländet! Efter läkarbesöket tog jag en fika med J och hennes lilla sessa... så mysigt!! Nu sitter jag i kyrkan och väntar på min A som har sin stödgrupp... glad att han har gått i den, den har givit honom en grund och hjälpt honom att lyfta bort skulden från hans axlar och gjort honom starkare på ett sätt jag som mamma inte kunnat göra! Jag är hans trygghet i allt det här och tänker se till att han får rätt redskap till att tackla livets motgångar och medgångar med för den delen... där inte jag kan hjälpa finns det någon annan som kan! Vill även bedyra mina vänner och mitt hjärta som jag älskar så!! I stunder där saker och ting känns motigt så är ljuset vänskap och kärlek!!