trollsländan...

En liten röd stuga med vita knutar...nära havet. Ja just nu är det platsen där trollsländorna bor och med det sagt kan min inre harmoni frodas ❤
Mycket har hänt sedan sista inlägget, det var evigheter sedan...tecken på att jag har haft fullt upp med annat.
 En flytt, ett radhusköp, vi har fått bebis...lilla Elsa, nya uppdrag på jobbet, lite resor... Ja många positiva influenser som fört mitt liv eller ska jag säga våra liv i rätt riktning.
Efter mormors bortgång som nu är två år sedan har livet verkligen  åkt bergodalbana både upp o ner. Jag hamnade i en jäkla bana neråt och resan tillbaka har varit kämpig. Saknaden efter henne blev för jobbig... Det utlöste allt...allt som jag hållit inom mig i år. 1,5år senare går morfar vidare...  Ja sorgen blev påtaglig men något därefter hände...mitt liv tog en annan vändning och ett lugn med att vända blad och göra förändringar i livet kändes rätt... Det gäller att ta tillvara på det man har och göra det bästa utav det. Jag har världens bästa vid min sida som är en riktig klippa.

Grytan kan väl bara sluta bubbla tack...

Det är som en kokande gryta som håller på att koka över...
För lite mer än ett år sedan dog min älskade mormor, kort därefter började min gryta att koka...den kokade så intensivt så det bara bubblade över helt utan kontroll!
Alla år med smärta, alla år med  stenar i bröstet, alla år i tysthet, alla år i osäkerhet... ja känslorna blev svåra att hantera när de plötsligt bestämde sig att bubbla över på en och samma gång.
 Jag fick då  en remiss till en kbt behandlare... där gick jag ganska länge ändå och med hjälp av piller och samtal så satte jag locket på... Jag fick kontroll igen! :) Jippie tänkte jag och buuuhää tänkte jag när magen och låren plötsligt rundat till sig rejält... Såhär kan jag ju inte ha det tänkte jag,  och efter att ha rådfrågat med min doktor J så trappade jag nu ner med lyckopillrerna för en vecka sedan...
Efter en helg med feber och hosta så vaknade jag nu upp med värsta ångestattacken... fasiken alltså, jag hade ju glömt hur stark olustkänsla som faktiskt kunde infinna sig i ångesten som jag idag får acceptera som en del av mig... Hatar den! Den som inte har känt den vet inte vad jag pratar om... Men jag vet att många med mig måste leva med den... Jag har alltid trott att jag har varit "stark" varit torr om fossingarna och haft huvét på skaft (nästan alltid :P) Men näää inte längre...

infria mycket positiva tankar

Det var inte igår jag skrev här, men jag kände att det kanske var dags att tömma mina tankar lite...

Julen passerade fint här hemma. Barnen fick klappar så att det räckte och blev över... nöjd var jag och glada var dem. Det var jag och min sambo, mina pojkar, bror med flickvän, mamma och pappa, en farmor och en låtsasmorfar.

 Mamma åkte på en välförtjänt långsemester på juldagen och det var då det började gå utför för min fina morfar. Min morfar blev sämre...Han var deprimerad sa de på sjukhuset, han orkade knappt öppna ögonen men han sa att han tappat gnistan... Han måste vilja själv sa läkaren, jag och bror min åkte upp till sjukhuset och försökte få morfar att äta lite. Morgonen därpå fick vi samtalet där vi fick veta att morfar blitt sämre...  jag och min bror satt vid hans sida med våra respektive den sista veckan i en sorgsen sal på SÖS. Lilla älskade morfar hade tappat gnistan... han den fina beresta konstnären, så klok och vis. Med sin frispråkighet och humor...  han hade många vänner han lärt känna genom åren. Nu behöver han inte lida mer...  morfar <3 Sa farväl till morfar idag bifogar en sång som speladas idag... till morfar <3 :
https://www.youtube.com/watch?v=CstV7P_wEH4

  Livet är kort och det gäller att leva här och nu!
Jag fick däremot åka till London på IT mässa... fasiken vad kul det var, insperarad och motiverad lämnade jag den fina staden som jag absolut kommer att besöka igen :) Då med shopping och turistplaner.
2015 har börjat både upp och ner... hoppas detta år kommer infria mycket positiva tankar och händelser...




kram/V