För lite mer än ett år sedan dog min älskade mormor, kort därefter började min gryta att koka...den kokade så intensivt så det bara bubblade över helt utan kontroll!
Alla år med smärta, alla år med stenar i bröstet, alla år i tysthet, alla år i osäkerhet... ja känslorna blev svåra att hantera när de plötsligt bestämde sig att bubbla över på en och samma gång.
Jag fick då en remiss till en kbt behandlare... där gick jag ganska länge ändå och med hjälp av piller och samtal så satte jag locket på... Jag fick kontroll igen! :) Jippie tänkte jag och buuuhää tänkte jag när magen och låren plötsligt rundat till sig rejält... Såhär kan jag ju inte ha det tänkte jag, och efter att ha rådfrågat med min doktor J så trappade jag nu ner med lyckopillrerna för en vecka sedan...
Efter en helg med feber och hosta så vaknade jag nu upp med värsta ångestattacken... fasiken alltså, jag hade ju glömt hur stark olustkänsla som faktiskt kunde infinna sig i ångesten som jag idag får acceptera som en del av mig... Hatar den! Den som inte har känt den vet inte vad jag pratar om... Men jag vet att många med mig måste leva med den... Jag har alltid trott att jag har varit "stark" varit torr om fossingarna och haft huvét på skaft (nästan alltid :P) Men näää inte längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar