gör jag ALLT

Alltå i fredags gick jag hem med tårar i ögonen och en stor jäkla klump i halsen... När det handlar om ens barn så gör jag ALLT för att slå mig fram och hävda mitt barns rättigheter. Jag jobbar själv med barn och anser att barn är  det bästa vi har... VI som vuxna  måste förtusan skydda dessa små juveler trots dess olikheter. Vi måste se barnen med respekt och hänsyn för dess olikheter. Jag vill bara bedyra min lilla O som är en helt otroligt fin och unik liten kille.  ÄLSKAR!

 

Att vara eller inte...

Alltså JA... motivation saknas här och viljan ligger och pyr och jag måste fan ta mig i kragen till att börja träna... för tre år sedan var jag i ganska  okej form och sedan pajade min rygg totalt. Det är ca. 1 år sedan den sista op. gjordes och det har varit en lång väg tillbaka. Jag kommer förmodligen aldrig bli helt smärtfri men att våga ge sig på "vanlig" träning igen är något jag verkligen är redo för... skulle behöva en rejäl jäkla spark i min breda bak och tips och ideér på recept, upplägg på träning osv. Vill tillbaka!
Självförtroendet svackar när man inte riktigt haft förmågan att leva och göra vad man vill och frustrationen är nära när ryggvärken hugger... jag har nog överfört mycket på S då jag inte riktigt kunnat hantera mina känslor i ångest och depressioner... hur kan han han stå ut licksom? Brukar jämföra ett förhållande med en blomma... En blomma behöver vatten och näring för att blomma... den blommar inte alltid med den får inte torka ut. Fast nu i stunden när jag tänker på´t så handlar det om mig,mitt självförtroende, min självkänsla... för S finns där... den finaste, bästa individ jag vet... min vän i livet... min trygghet och min familj...
" opp och ner,ner och opp grisen gal i granens topp! Och en mus I vårt hus Svär och tuggar snus"
Jag är nog den grisen och S  är musen som svär och tuggar snus. Älskar S och uppskattar han mer än vad han nog kan förstå <3

 

Btw har Lilleplutt har återhämtat sig bra från operationen. Han är stark och har fått en betydligt klarare stämma :)

Tänker framåt och tänker på allt jag VILL

Förra  lördagen  var jag vid mormors minneslund... fytusan som jag saknar denna människa som givit mig så otroligt mycket kärlek och minnen under hela min uppväxt. En person med stark karraktär och humor utan dess like... en udda personlighet med stort hjärta <3
 Tre dagar senare lämnar min farfar livet och lämnar ett 66 årigt långt äktenskap bakom sig. Lilla farmor... <3
Två dagar till går och i torsdags op. min lilleman bort sina groteska halsmandlar. Läkaren uttalade att det verkligen behövdes. Men ingen enkel match att se sin plutt sövas och sedan vakna upp från narkosen i panik... krampaktigt höll jag fast han medan han fladdrade hej vilt och skrek: Det snurrar! det snurrar! och ut från munnen skvätte blodet runt...usch... :( Nu pinas han med sin läkande hals men slipper förhoppningsvis genomlida dessa återkommande halsflussar han ständigt fått pinats med.
Så helgen blir licksom till att kurera lilleman... hushållssysslor som att baka och tvätta står på listan. Måste erkänna att rastlösheten biter mig i tårna... Tänker framåt och tänker på allt jag VILL... vi har två sommarresor innbokade men innan dess måste jag verkligen sätta fart med träningen... huuaa... längtar men alltså känner mig lite som en strandad val...

Nu ser jag solen titta fram så får passa på att njuta lite av den :)

 



Mormor <3

Sista bilden på farmor & farfar <3

Lilleman på uppvaket <3

Å glad för det är jag...

Länge sedan jag skrev något här... tröttheten hänger över mig och intensiva veckor ligger bakom mig. Hoppas de kommande veckorna kommer passera med lite mer lätthet och ork. Jag älskar mitt jobb, i nuläget jobbar jag i grupp med de minsta och det är över förväntan skitakul. Alltså är förundrad över de små barnens lärande och nyfikenhet och ser med glädje på det kommande året då jag ska få fördjupa mig i de mindra barnens lärande...
Mina egna pojkar är inte fullt lika små längre... A har börjat trean och O går sista året på förskolan... Kraven som mamma känns mer påtagligt då förväntningarna ökar... Är glad ändå att jag inte är lika ensam längre. Barnen har fått en relation till sin pappa efter många år och jag har min S.
Å glad för det är jag... :)
Nu gäller det bara att få energin tillbaka som sakta bleknat efter sommarens uppladdning ;)

faktum

Lär dig livets stora gåta...Älska, glömma och förlåta!

Ett annat kapitel har påbörjats och fytusan som jag gillat...andra möjligheter och andra förutsättningar... med fokus framåt och med en tacksamhet över hur mycket fint jag har omkring mig... uppskattar dagen som den kommer och nu är det prioriteringar som gör vad dagen fylls ut av...

Älskar min man som gör mig hel och mina små som förgyller tillvaron med skratt och tårar...

En underbar resa

En underbar resa som absolut gav mersmak. Jag och min fina familj har varit i paradiset... en resa som bjöd på mycket kärlek och mys med god mat, fina upplevelser och mycket het sol och svalkande eller svalkande... hmm varma sköna salta bad i Medelhavet. Trots en gnutta sura ungar och en dos med syskontjafs så blir minnet mest underbart och fantastiskt. Älskar min fina man och våra fina barn... kan inte önska mig mer <3
En explosion med bilder:

Sommar och sol

Sommar och sol gör livet lite lättare, lite skönare, lite lugnare och lite lite mindre smärtsamt med tanke på ryggen ;)
När den svenska sommaren strålar såhär kan jag ju inte klaga, njuter av mitt nya liv som sambo... barnen är glada av att bara plaska och bada förutom lillplutt som åkte på en dunderdeluxe halsfluss men som han som tur är har återhämtat sig ifrån med hjälp av kuckelemuck :)
Vi har hunnit med mycket bara genom att vara här och nu!
Om en vecka är vi på en helt annan plats i världen där vi avrundar denna mysiga soliga semester ♥

 

 

S.A.M.B.O

 

Från och med igår är jag sambo... alltså sambo med S. Det tog sin tid och vår resa har varit upp och ner men vi har nog landat på en ganska trygg och säker plats. En plats där vänskap, lugn och kärlek blomstrar och drömmar om framtiden finns... vi börjar blicka framåt och spännande att se vart vår resa beger sig. Så länge vi är tillsammans tror jag det bara kan bli bättre... vi har bestigit berg och fallit i djupa dalar men nu är vi här, starka och stabila, jag har förstått att vänskapen i en relation är det mest kärleksfulla...


Två små fina grabbar har jag också... Likaså som  att landa i mig själv samt i mitt förhållande, så har jag landat i min mammaroll... Jag har börjat vänja mig med att de faktiskt hälsar på sin pappa då och då, att de börjar bli större och att de är två helt olika individer som jag ska uppfostra, älska och beskydda för resten av livet. Njuter av rollen som mamma även om det nog är de klurigaste uppdraget man kan ha <3 KÄRLEK!