Min fina M har legat mig extra nära hjärtat denna vecka <3 En fruktansvärd mardrömsliknande historia kom henne väldigt nära inpå, hur ska man tackla något så ofattbart och hemskt? Det går inte att förstå? Jag tänker ofta på den tacksamhet jag känner för allt bra i livet, mina små!! Men tål en tanke till att livet och hälsan absolut inte är en självklarhet, så värdera och uppskatta den tid du har här och nu... inte alltid det lättaste i all stress och press men vafan... jag är så tacksam!
I går ringde min mamma... Hon var förtvivlad " Sös har ringt och dr. säger att morfar ligger på intensiven, han är medvetslös och har fått en stroke... vi får se hur han klarar natten" En timme senare ringer morfar och är väldigt förrvirrad och omtumlad men vaken och undrar såklart vartfan han är och vad som hänt? Mirakel finns alltså <3 Personalen på IVA var minst lika förvånade som vi var men änglar finns kanske, för min morfar hade änglavakt <3
En annan tanke är hur många chanser en människa ska få att bevisa det självklara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar