Jag börjar nog mer eller mindre inse

Jag börjar nog mer eller mindre inse, acceptera att min operation blev misslyckad! För den smärtan jag har i benet nu är värre än någonsin, jag vaknar på nätterna och vissa mornar är det med tårar i ögonen jag går upp för det gör så ont... Jag var inne på akuten förra veckan och läkaren där skickade en remiss till en ny MR... ändrade min medicinering, men det känns så jobbigt att behöva äta dessa äckliga piller som kanske till viss del smärtlindrar  men som jag  nog inte vill veta vilken skada de gör inombords... 
 Jag vet inte ens vem jag ska ringa och söka hjälp hos... Jag menar tre veckor för en telefontid med ortopeden? just nu känns det inte alltför roligt...det känns inte som jag, det känns som mitt liv rusar i väg och jag kan inte göra något annat än att vänta! Hoppas det här är förbi snart... Det som inte dödar härdar sägs det... och det är väl så? 
Om det inte vore för mina helt otroligt underbara barn... Min fina S... Mina vänner... speciellt N... min mamma och pappa, vet jag inte hur jag skulle orka, för dessa människor är mitt ljus!! 

UPP...

NER...

Inget muntert inlägg men så är ju livet UPP och ner... mestadels är jag upp... fast ibland faller jag och nu har jag fallit hårt!