Efter ett tufft dygn då lilleman varit så dålig hemma hamnade vi på sjukhus... hans suspekta symptom kunde tyda på något allvarligt, men med dropp och sömn mådde han betydligt bättre i morse. Min lilla stora fina kloka pojke, han var så så rädd! Mitt mamma hjärta ville bara skrika och gråta, för visst hugger det i hjärtat när ens lilla är så dålig och ledsen!
Men jag fanns vid hans sida och där kommer jag alltid att finnas. För båda mina små såklart men med A är det något extra hjärta som klappar för och vill skydda alldeles extra mycket. Han hade en tuff start i livet men visade styrka redan då... han är orolig i sitt sätt att vara, rädd och frågvis, men inombords vet jag att han bär en styrka! Överläkaren sa till mig på sjukhuset då han föddes, dessa barn som A som kämpar och återhämtar sig så pass bra kallar vi artister... och det är han, min lilla artist!
Jag kommer vara där för mina killar och vikten av att "skydda" har nog en extra innebörd för mig... <3




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar