En släng av uppgivenhet drog över mig förra veckan då benet värkte värre en någonsin... SUCK!
Nu får det vara nog, jag har ju opererat mig, vilat gjort det jag ska ju men ändå så räcker det inte... förlängd sjukskrivning, hopp om att det ska bli bättre och en plan B med min husläkare och starkare piller får vara plåster på såren tillsvidare.
Inte nog med det har Anton, jag och nu Oskar varit sjuka... så höstens mörker har inte känts allt för muntert!
Det kliar i hela kroppen och jag skulle behöva en stor injektion med SOL, skojigheter, och framtidstro... vitaminer för själen, det har känts som hela jag har torkat ut och behöver en stor dos av näring...
Det är mycket annat som har förändrats och därav beslut som påverkar inte bara mig utan mina små... ibland är det så svårt att veta? Vad är bäst? Vad är mina känslor och vad är! Dessa beslut påverkar mig också till jobbiga drömmar.. Jag får hoppas att jag är så pass "stark" att jag gör det rätta... det som är det bästa... Jag lär mig tackla saker och ting, känslor eftersom och fokusera rätt! Även om det är svårt försöker jag göra rätt utifrån det jag kan påverka... vara mig själv helt enkelt!
 |
| Lite bak muntrar ju iof. alltid upp.... |
 |
| Sällskap också... |
 |
| Lite piff hemma med... |
 |
| Men inte sjuka barn... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar