Andas: vissa är sniglar och andra leoparder, det handlar om att hitta sitt eget tempo!

Det här med att vara sjukskriven...inte min grej ju! Vet inte hur jag ska få dagarna att gå? Än så länge har jag har fortfarande ont och såret är och har varit väldigt infekterat den senaste veckan.Nu ser det bara konstigt ut som om det är jättesvullet och buktar ut, men jag ska till sjukhuset på onsdag, jag får se om de kan ta bort klamrarna då.

Jag har väldigt mycket tid till mig själv iof. och det är jag ju inte van vid, men när man har tvättat, städat, promenixat, läst lite, tittat på såporna så är det svårt att sysselsätta sig själv... Tid att tänka på kanske men det är väl inte vad jag behöver göra.Jag är otroligt rastlös i mig själv, ängslig fast till ytan nog ganska lugn.
Jag har alltid bearbetat saker och ting om nätterna i mina drömmar, detta gör jag tydligen fortfarande, i natt hade jag tydligen enligt S gormat om att jag inte kunde andas. Andas är ett viktigt för mig, för alla såklart men i jobbiga stunder...jag minns vid ett tillfälle då jag behövde påminnas då S klappa på mig varsamt och med en lugnande röst sa ANDAS... <3

Det är det mycket man behöver påminna sig själv om och som alla andra har jag brister.... ganska många dessutom :p

Att jag är rastlös i själen kan ju vara en, likaså min ängslan/oro, min osäkerhet... "flummig" disträ kan ju också vara till en nackdel.Tankspridd och analyserande är väl inte alltid heller till min fördel... Ja listan kan göras lång! Fastän jag tycker det är viktigt att vara självreflekterade, se sig i spegeln och försöka göra saker och ting annorlunda... om det nu behövs! Som sagt ingen är perfekt men jag önskar ibland att min självkänsla kunde få vara lite mer i positiv bemärkelse:) men den dagen kommer nog! Jag vill bara kunna slappna av och se ljust på framtiden, jag har mina drömmar och kanske några av drömmarna slår in, vem vet?
Med tanke på självkänsla så var jag med A i kyrkan i dag, jag har anmält honom till en barngrupp där han under hösten/vintern kommer kunna få delta i ett program tillsammans med andra barn i liknande situation. Där bearbetar dem känslor och tankar för barn till en förälder/anhörig med missbruk. Han själv är väldigt negativ och han är sluten kring att prata om det men när vi hade gått därifrån kändes han ändå nyfiken och mer positiv. Jag hoppas det kan vara något som kan hjälpa honom att tackla saker och ting.

Det var en klok kvinna som sa till mig en gång:
"Vi är lite som djur... vissa är sniglar och andra leoparder, det handlar om att hitta sitt eget tempo" Jag har citerat henne förut men jag tycker alltid det är tänkvärt!

Fredagsmys vid badet...

Här är min fina N, hon är en sådan duktig fotograf, jag är dock den sämsta modellen :P men det är så roligt att få följa med henne i hennes stora intresse som till viss del är mitt med men att se henne utvecklas... jag har mycket att lära av henne <3