Såhär det...

Såhär det... Oavsett vad så älskar jag mina barn! Jag kämpar för killarna och det  viktiga är deras välmående och trygghet... Det var inte jag som lämnade honom, Tvärtom! 

Det var han som lovade men svek, inte jag! OM och om igen…

Jag ville faktiskt hjälpa honom och jag försökte bra länge… HAN fick mig att hoppas, men med tiden dog hoppet och kvar var jag i en verklighet där två små pojkar behövde mig mer än någonsin, vart var han då?

Med alla lögner, svek och sår, vem är han att kräva? Jag gör vad jag kan för att hans barn ska få en lycklig, fin och trygg uppväxt. Men att få honom,att förstå det verkar omöjligt.

Jag vill honom väl, men jag gör nu allt jag kan för att skydda mina barn… Skydda dem från hans svek och lögner.  Jag vill att dem ska kunna lita på vuxna och känna tillit och förtroende för folk i deras närhet.

Visst att mina pojkar förtjänar en pappa, men han har inte gjort sig förtjänt av att vara den pappan!

Hoppas den dagen kommer när han gjort sig förtjänt av att vara den pappan de förtjänar, en pappa som finns där för dem! Som ger killarna trygghet och kärlek. En pappa som ser dem och vad de behöver! En pappa de kan lita på och som motsvarar deras förväntningar…

En dag kanske han är där men vägen dit är lång och dit finns inga genvägar!!