trött trött trött

Helt inställd på att gå till jobbet var jag i morse, Oskar protesterade såklart men jag räknade inte med annat då han trotsar allt och bara ska ha mamma. Men tempen visade 38,1 grader  så det blir bara till att vara hemma en dag till... 

Kanske lika bra det, för i morse när jag vaknade var jag mer död en levande. Osse är som jag var  när jag var liten, sover väldigt ytligt och oroligt. Han vaknar och skriker om vart annat,  med det är att jag vill att han ska sova i sitt rum vilket gör att han blir arg och det är han även när han sover. Vad händer då när han väl somnat in i sitt rum? Jo då vaknar jag och skriker och har mig i sömnen och väcker honom... så inte många timmars nattsömn varken för mig, Osse eller min stackars S.


Att S orkar med min situation med småbarn och trots samt avsaknad av egentid är jag så himla glad och lycklig över. För det är knappast att jag själv orkar med den ibland och han är ett sånt otroligt stöd då som alltid finns där att ventilera med eller bara krama om och glömma bort det jobbiga i den trista vardagen. 


Men efter att ha återuppväckts då från de döda i morse halkade jag mig iväg och lämnade Anton i skolan. Vidare hem för att hälla i mig kaffe i stora mängder, håller tummarna för jobb i morgon.