lördag 2 juni 2018

En liten blänkare...

Okej, jag fick en känsla av att skriva...
Som vanligt är det mycket som har hänt.
Vet inte hur jag ska börja, det är många prövningar och känslor att hantera.
Hur ska man hantera att en människa som alltid funnits där lämnar livet och efter sig två små pojkar som nu är helt faderslösa? Hur ska man som mamma räcka till och vara den trygga, starka förebild när rädslor och oro tär...
Nytt jobb med nya mål, det känns spännande. Det har dock varit svårare anpassa sig till något nytt efter så många år på mitt förra jobb. Jag saknar ju mina vänner på D.

Finaste som hänt sedan sist är att jag har blivit faster ❤ en stolt en också.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar