tanke som jag borde anamma ....

Ingen dans blev det på midsommarafton men en lång cykeltur för killarna, en sjuk O i vagn och en långpromenix till solsäter. Att jag lyckades gå ca. 5-6 km utan att tuppa av är en stor bedrift, då ryggen har svikit mig det senaste halvåret... Värt att fira tycker jag! Hoppas ryggen  är påväg mot rätt håll nu, då remissen som läkaren skulle skickat kom in sisådär två månader sent till ortopeden, så operation innan semestern verkar omöjligt. 
Killarna har haft en toppenhelg som det verkar... glada och goa som vanligt, munnarna babblade i ett och A och numera X nya möblemang i rummet verkade gå hem. Jag är så glad över att killarna  kommer så bra överens då de inte själva valt varandras sällskap, men A och X är verkligen kompisar och saknar varandra när de inte ses. 

X &A babblar och käkar lunch...

Lördagsgott

Min lilla O däremot har varit så himla risig igen, feber och lymfkörtlar svullna som pingisbollar, jag vet inte vilken rad i ordningen han är sjuk men det är 6-7 gången  och jag börjar nu bli riktigt orolig, så i morgon blir det ett besök hos läkaren.

Min lilla sjukling <3

Efter en stillsam men ändå uppskattad helg spenderade jag söndagen i min lilla trädgård... klippa gräs, fixa och dona, inte för att mina händer är gröna men jag försöker hålla blommorna vid liv. 

Min blomrabatt

många tankar har jag men...

Sist men inte minst, efter en vecka med bra ordspråk och citat vänner emellan är detta en tanke som jag borde anamma .... 

förhoppningsvis har jag hittat den där "someone"
varför ska jag ha så svårt att lita på det...