Efter en dipp då ens glöd för saker och ting nästan slocknade, då känslan av uppgiven och ensam fanns... rädslan av att förlora.... började solen att lysa. En dag med tid och utan måsten... samtal o bus med mina små... och en glimt av hopp och tro på framtiden... mycket kärlek som plåster på såren.









Inga kommentarer:
Skicka en kommentar