Med åren har andas blivit ett faktum för att orka...

VAB är ju inge vidare men lika bra kanske då jag själv verkligen behöver kurera mig (hade inte gjort det om inte ungen var sjuk). Men att vara hemma får mig att känna panik...vill jobba... ut!
Jag har haft känningar i min rygg och tror att det blir värre av att vara hemma, jag ska till dr. nästa vecka och checka läget med ryggen, den verkar inte vilja mig väl iaf. Dumheterna är det en del av i mitt liv just nu men det finns mycket bra också såklart...

Min lilla älskade lilla fina kloka guldklimp O som jag har haft en del med sista tiden. Jag hade ett samtal med förskolan och det gick vägen, jag har förmågan att "ta över" när det är något jag brinner för och så även i detta fall, hade med mig S som stöd, även om jag nog klarat mig på egen hand kändes det tryggt att ha älsklingen med. Jag tipsade pedagogerna och rektorn om en bok som jag själv läst och tänker använda (tipsad av min chef).

 

Min andra guldklimp A är också så otroligt fin, han växer och utvecklas och fyller hela 9 år till sommaren. Så roligt när man ser hur deras personligheter präglar och utvecklas mer och mer. Han är i en fas där man kan ana en hel del förpubertala tendenser, en väldigt känslig ålder. Han är väldigt unik och hans sår har satt spår. Han är ödmjuk och lugn, rar på ett sätt samtidigt som han ibland kan vara ett riktigt litet "ego" :) Han älskar design, kläder, parfym, hår och heminredning... hihi jaa men även starwars dataspel och lek som mer och mer blir "hänga" med kompisar.  Jag har minsann fina barn plus S och hans lilla goa X.

 

 

Tiden tillsammans med min små är verkligen helt jäkla fantastisk, snacka om att tid är guld. Under åren som varit har jag verkligen varit med om en individuell känsloresa till att hitta tillbaka till mig själv och faktiskt lära känna mig själv igen.  Förrut hade jag svårt att "andas"... kände mig mig trängd och vilsen. Med åren har andas blivit ett faktum för att orka... se tilll det man har och ha fokus på rätt saker...

 

Som om två veckor då jag och hjärtat firar ett år som förlovade, det var då vi landade i vårt förhållande... ett år fyllt med massor av kärlek mys och härliga stunder... även svåra stunder. Det jag insett är att S är där och han går ingenstans... han finns där och han är min ryggrad, min trygghet, min glädje och mitt allt! Vi firar vår dag på ett slott någonstans i närheten med lite afternoon tea och trerätters samt förmodligen frisk luft i en harmonisk miljö.

 

Sedan har vi en mysig resa i sommar att längta efter... den inkluderar värme, sol, bad och tid tillsammans!!