Mycket känslor inom mig just nu

Mycket känslor inom mig just nu, hösten närmar sig med stormsteg och det tycks påverka mig.
Om det nu är hösten som påverkar mig? Kan ju vara all den frustration som finns då ens barn om och om blir lovade och bortvalda... JAG fattar inte?! Förstår inte hur man tänker när man inte sätter sina barn som No. 1... förstår inte hur jag ens kan tillåta mig att få lite hopp om att nu, nu kanske det är annorlunda... Känner mig lite lurad, men mest arg! Arg  på hur lite man ser efter sina egna, ge lite av sig själv, lite tid till att se och bekräfta att gud ungar, fan vad jag älskar er och jag ska bevisa för er hur jäkla bra och fina ni är! Skitsamma... FÖR mig är barnen de finaste jag har... och förhoppningsvis räcker min kärlek och min tid till att bekräfta... och så har de S som faktiskt stöttar, ser och bekräftar...

Hade en mysig stund med N igår... sicken fotograf hon är... inspireras av hennes förmåga att fånga detaljer,känslor och uttryck! Objektet var inte det lättaste att få fint då, men känslan av rogivande och harmoni fångar hon. Hoppas och tror hon kommer gå långt!

Efter stunden i naturen kom S och X hem hit... killarna hade inte setts sedan veckan på Öland så mycket spel, skratt och lek blev det! När hjärtat kommer med X och jag och mina pojkar är tillsammans känns allt bara perfekt, blir alltid lite låg då söndagen kommer och de beger sig hem... blir så tomt! I tomheten  som blev då de åkt satte jag mig ner för att försöka göra ett minne till mormor...tårarna sprutade och jag satte mig här vid datorn!