MEN att känna sig liten, arg och ledsen är känslor som gör en levande!

Får man känna sig helt tömd när det kommer till känslor? Det man älskar mest är också det som kan göra en helt uppgiven och förtvivlad. Jag känner mig misslyckad, önskar jag visste hur jag kunde hjälpa... jag vill ha högt i tak men har inte så mycket tolerans till orken som krävs. Ibland känns hjälp svårt att be om men jag har också ett hopp om att någon vill hjälpa t o m. avlasta! Mitt liv känns ganska intensivt stundtals och ibland känner jag mig helt uppgiven. Så kommer samvetet... får man verkligen känna såhär?

Men den kärlek jag har även om den sätts på prov, är också den som varit mitt fokus!

Att känna sig liten, arg och ledsen är känslor som gör en levande!

Glimtar från det jag älskar mest: