Jag är ju faktiskt ingen vinterlover

Snart är det jul igen... Under året som gått har det hänt mycket. Min rygg är väl det jobbigaste som varit minst sagt, ont, operation och sjukskrivning, urk! Känns surt att jag fortfarande har ont, men nu har jag vant mig. Svensk sjukvård är säkert bra när den fungerar, men inget jag har märkt av när det gäller min rygg... SKIT rent ut sagt! 

Men men... jag har mina pojkar som alltid är mina ljusglimtar i mörkret, jag är så glad och stolt över dem. Mina fina, duktiga grabbar! A har lärt sig typ att läsa och skriva, han går själv till skolan och är bara allmänt duktig, klok och ansvarsfull... O har det också hänt mycket med, han är lite säregen och har en "karaktär" som ingen annan, men han är min gullunge trots allt. Hans språk och temperament har blivit bättre i takt med förskolebytet! 

Sedan min barndomsvän N... våra mysfredagar... vår sjuka humor, sushi och vår historia... Tjäääärlek! 
Vidare till M... en nyvunnen sann vän, vi har hittat varandra och vi står varandra så nära... Glad för det! 

Slutligen S, min kärlek i livet! De mysigaste kramarna, mjukaste pussarna och den stadigaste axeln att luta sig emot. Om han ens känner hälften av det jag gör för honom får jag nog vara lycklig för det...

Så även om jag har ångest just i stunden för ett cellprov jag ska göra idag... ÅNGEST! sjuka barn osv.  så vill jag bedyra vintermyset med tända ljus, mys och raggsockor! Jag är ju faktiskt ingen vinterlover men måste medge att det kan vara ganska fint och mysigt!