de "jobbigaste" ungarna som oftast gör mest avtryck...

Hoppas på att jobba  imorgon, det är planen nu, lilleman är trött men feberfri... han slöar mest på soffan!! Tycker det känns jobbigt med det där provet det tog på VC igår, även om det säkert inte är något så sätter det igång tankeverksamheten i min skalle... Min lilla bestämda, trotsiga, envisa älskade mammagrisunge.
 I dag när jag lämnade A i skolan så kom det fram en tjej... Hon sa: Är det där Oskar? Jag: mm... (Jag kände igen henne som en storasyster till ett av dom barn som O sägs varit på mycket på den förra förskolan) Hon: Jaha! Han var jätteelak varje dag  mot min lillasyster!) Jag: Nej du det tror jag inte för O är inte elak!! Han tyckte nog om din syster men är så stark... Hon: Ja, en gång kramade han min lillasyster jättehårt!!!! Det var den gången jag fick höra att O tagit ett strypgrepp på ett annat barn, men som flickan sa, en jättehård kram. Tror ju inte en tvååring tar ett medvetet strypgrepp och säga vad man vill om O men elak är inte, jag är så glad att jag bytte förskola till honom då han utvecklats med raketfart, han har kvar sina kompisar från förra förskolan för omtyckt var han, jag fick höra härom dagen från en pappa att de döpt sin nya unge till Oskar då hans storebror bestämt ville det efter min lillprins då... Men det är de "jobbigaste" ungarna som oftast gör mest avtryck... 
Vidare till min stora kille som befinner sig i en fas... herregud vad känslig, självisk och dryg han kan vara samtidigt som han är världens snällaste, mysigaste, klokaste mest omtänksamma kille jag vet! Just nu tampas han jättemycket med sina känslor som varken jag eller han tycks få bukt med... Jag känner igen mig så himla mycket i A och jag misstänker vart hans splittrade jag kommer i från... Det är inte alltid lätt att vara mamma, sicken tur att jag har nära och kära jag kan bolla med, jag tycker det är svårt att räcka till men pratade med mitt hjärta härom dagen och tror jag kommit fram till en strategi i min föräldraroll för att få kontroll på läget här hemma... Med den bakgrund jag/ vi har är harmoni,trygghet och tillit det viktigaste... och för att komma dit måste det finnas tålamod och plats för utlopp för jobbiga, ledsna, arga känslor och TID till båda killarna var och en.  Jag som mamma jobbar med att försöka vara konsekvent, med positiv bekräftelse och rutiner... mycket kärlek! fast kan säga helt ärligt att stundtals känner jag mig mest arg och som en tjatig sur gnällmorsa så gissar att jag har mycket kvar att jobba med mig själv där... För när allt kommer till så är det mina två helt underbara pojkar jag kämpar för, dessa små monster gör mitt liv helt! Som jag älskar!!