Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte förstår

Hur jag orkade leva som jag gjorde med någon som var så uppslukad av sig själv undrar jag? Någon som hade ett sånt extremt behov av vara i centrum, och bristande förmåga av att känna empati. Visst att han hade sina bra sidor men lika motsatta var hans dåliga... mycket energi tog han. Han gjorde sitt val och hur jobbigt och sorgset det än var, så är jag glad att det blev som det blev... på ett märkligt sätt. 


Förundras över mig själv för hur mycket jag har förändrats... Jag pratade med honom idag och sitter då och tänker på just detta, hur orkade jag? Och att jag nu är tvungen att fortsätta orka är något jag måste, för barnens skull. Allt handlar om barnen, deras framtid deras välbefinnande. Så med distans och andra perspektiv så hör jag allt han säger (och det är mycket) med helt andra öron... Han försöker komma åt mig men det går inte längre för jag känner mig stark!