Varför måste man bli nåt när man redan är så mycket!

Ibland så vet man varken ut eller in och idag är det nog ibland. Just nu är det som om tankar, känslor och hormoner rörts om till en oändlig röra och jag vet varken ut eller in känns det som .
 Konflikter har vart veckans dilemma då jag känt mig missförstått, trött och sjuk dessutom. Konflikter som jag tur är har försonats med då jag verkligen hatar konflikter, men ibland är det ett onödigt måste för att få utlopp för känslor och  spänningar. Behöver man en axel att gråta på så kanske man inte är mottaglig för att den axeln försöker hitta lösningar till svar, även om det är i välmening...  kanske en kram kan vara stundens lösning. 
Tror att andra saker inom mig påverkar mitt känsliga jag för tillfället... men hoppas det blir lättare snart även om vissa saker är "lätta" att göra så känns det allt annat än lätt att göra... 
Även om veckan känts grå och att höstens granna färger bleknat så hade jag en mysig lördag med mycket mys och ett väldigt spännande och lyckat biobesök... Och optimist som jag faktiskt är så tror jag ju på ödet... det som är menat att vara blir... livet är ju lite upp och ner och fram och tillbaka... och jag vill bara bort och förändra och utveckla så fort något känns motsträvigt.... Fast så återigen så tänker jag, det som är menat att vara blir! Jag har så mycket bra i mitt liv, det handlar bara om att se till det man har och lägga fokus på det... så blir allt bra!